Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk medeltid, av Rune Norberg - Gotisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk medeltid
Kristusbild i Riala kyrka,
Uppland, utförd under 1300-talets
förra hälft. Här framträder
mystikens extatiska uppfattning av den
lidande Kristus, särskilt i ansiktets
utformning som erinrar om en
grinande, klassisk teatermask.
Alldeles oberoende av konstströmningarna i övrigt medförde den av
både franciskaner och dominikaner främjade blodsmystiken en invasion
av konstverk av alldeles speciell art, nämligen de krucifix i vilka lidandet
framställdes på ett så påtagligt sätt som möjligt. Kristi kropp förvrids
i våldsamma plågor, blodet strömmar från de fem såren och från
törnekronans väldiga taggar, hela kroppen är täckt av ett mönster av
blodspår efter gisselslagen. Detta frosseri i blod levde ovanligt länge kvar i
Sverige, vilket nog har sin förklaring i att den heliga Birgitta tog starka
intryck av det och att hela hennes uppfattning av den lidande Kristus
så som han framträder i hennes uppenbarelser präglas av just denna
blodsmystik. Och Birgittas skrifter blev under senmedeltiden i mer än
ett avseende tongivande för stora delar av den katolska kristenheten
och så mycket mera då givetvis i hennes hemland. Vadstena kloster fick
också en stor betydelse som konstcentrum och som förenande länk i de
kulturella förbindelserna även under tider då unionen blev omstridd
och fientlighet rådde mellan länderna. Klostrets egen konstnärliga
verksamhet fick väl icke någon genomgripande betydelse annat än
ifråga om de berömda broderierna, och där är väl den tekniska
skickligheten och den ornamentala utsmyckningen mera självständig än
figurkompositionerna som i allmänhet undvikes. Men klosterkyrkan blev en
av de rikast utsmyckade ifråga om kultbilder i hela Norden och drog
därigenom till sig konstnärer och konstverk från skilda håll och
förmedlade i sin tur bekantskapen om dessa. Redan omkring 1390
fanns det goda konstverk i den provisoriska klosterkyrkan av trä.
Förstklassig lübeckkonst av västeuropeisk stil representerade det altarskåp
som skänktes vid denna tid av västeråsbiskopen Beno Korp — för övrigt
en framträdande konstfrämjare — och av vilket nu en korsfästelsegrupp
och en donatorsbild återstår i Statens historiska museum. Här möter
man både realism i formgivningen och i tolkningen av de framställda
personligheterna. Både den rundkindade Johannes och den grönögda,
dystert blickande Maria är människor och inte abstraktioner (sid. 144).
Under 1390-talet började emellertid den »sköna» gotiken åter sticka
upp huvudet vilket kan studeras hos samme mästare, den s.k.
Peters-dorfmästaren, som utfört de nyssnämnda altarskåpsfigurerna och som
bl.a. levererat altarskåp till Fellingsbro, Munktorp och Boda. En annan
samtida mästare som stått direkt under birgittinskt inflytande och som
åtminstone utfört ett konstverk av gripande skönhet nämligen den
äldsta Helga Lekamensbilden i Vadstena, har också snidat det väldiga
triumfkrucifixet i Söderköpings stadskyrka, ikonografiskt i enlighet med
Birgittas uppfattning, samt en sirlig madonnabild i Ö. Stenby. Alla tre
bilderna torde ha tillkommit under 1300-talets sista årtionde eller
senast omkr. 1400. Den följande tiden utvecklades en livlig verksamhet
i klosterkyrkan. Flera intressanta, troligen nordtyska skulptörer tycks
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
