Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Från gotik till renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
bolik och lugna formspråk hade då lämnat plats för en konst med
betydligt större åthävor, en sinnebildskonst som förstod att med
lättmobili-serade allegoriska figurer framkalla den rätta känslan av underdånighet
inför härskarens drag. Under två skeden, renässans och barock — i de
nordiska länderna i stort sett 1500- och 1600-talen — kan vi följa konstens
tematiska och stilistiska förvandlingar och se hur Norden därvid
övervägande står som mottagande part, en konsument av de idéer och de
former som importeras från olika ursprungsorter. En del av det nya
når hit, om det alls kommer hit, med åtskillig försening — väsentliga
renässansdrag kommer här till sin rätt först under barockepoken — och
man kan även finna att en idéströmning hunnit fram innan motsvarande
formmotiv anmält sin ankomst. Kung Hans-porträttet visar ett sådant
förhållande; med all sin traditionsbundna uppfattning utgör det ändå ett
tecken på en ny tidsanda, på individens frigörelse i bildens form och
på konstens sekularisering.
Ännu är det endast fråga om ett enstaka förebud, ännu behåller
kyrkan i huvudsak sitt grepp om liv och konst. Mästaren till den kungliga
stenreliefen, Adam van Düren från Westfalen, arbetade omkring 1490—
1532 som arkitekt och bildhuggare och stod därvid övervägande i kyrklig
tjänst. Han hade visserligen, vid sekelskiftet, uppfört den stolta skånska
borgen Glimmingehus och smyckat den bl.a. med en ovanför portalen
infälld relief av byggherren och hans båda fruar, och även detta vittnar
om den större skala som profankonsten nu tillägnade sig. Men han är
tidigast påvisbar vid Linköpings domkyrka, och huvudparten av sina
arbeten har han under loppet av två decennier utfört för Lunds
domkyrka. Där finner man den stora reliefen med kyrkans tre skyddspatroner,
jungfru Maria, Knut och Laurentius, gestalter som tillsammans med sina
Unionskommgen. Hieratiska
stilprinciper tillämpade på en
framställning av världslig myndighet.
Samlade, lugnt fallande linjer. —
Adam van Düren, Kung Hans,
dat. 1503. Nationalmuseet,
Köpenhamn.
Onda makter symboliseras på
Adam van Dürens brunnskar av
en ofantlig lus. Texten lyder i
översättning ungefär: »Den
hungriga lusen biter fåret. Gud hjälpe
fåret, som är skorvigt och inte kan
klia sig. Däröver må väl de
hungriga lössen glädja sig.»
1514-Lunds domkyrkas krypta.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
