Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Från gotik till renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Jungfru Marias himmelskröning,
ett ämne som Claus Berg varierat
i flera reliefer, bl.a. på
Odense-altaret, och där han visar intryck
av Dürers grafik. Kraften i
linjespelet kontrasterar mot det
upphöjda ämnet. — Ny Carlsberg
glyptothek, Köpenhamn.
Expressiv form i mantelns skarpt
brutna veck och djupsnidade ytor;
samklang med det stegrade
själsliga uttrycket. — Claus Berg,
Johannes. Sidofigur till krucifix
från Vindinge kyrka, nu i
Nationalmuseet, Köpenhamn.
vapensköldar infogats i trånga ramar. I kryptan finnes två av hans främsta
verk: sarkofagen över ärkebiskop Birger Gunnarsson med dess mäktiga
porträttskulptur (1512) och brunnskaret med de satiriska
framställningarna (1513—14). Det är konstverk som väsentligt skiljer sig från
den måleriskt uppluckrade naturalismen under senmedeltiden och som
snarare i sin koncentrerade tyngd ansluter sig till den romanska
arkitektur som omger dem. De väl avvägda figurframställningarna bortser
från kropparna under dräkternas styva veck och fyller sina knappt
tillmätta utrymmen utan att tränga sig på med någon detaljrikedom.
Det är verkningsfull monumentalkonst. Trots detta har van Dürens
arbeten även en del tankar att ge. Vad de meddelar är i anslutning till
samtida ordspråk en världsligt skeptisk erfarenhet, som i några fall
inpräntas med hjälp av inhuggna sentenser på lågtyska. Detta sker
framför allt i brunnsrelieferna. I dem får t.ex. en frodig och skenhelig munk
illustrera avståndet mellan liv och lära; och den kända scenen med det
skorviga fåret och den stora lusen förfäktar en tydligen högst personlig
åsikt om maktlösheten gentemot parasiter. På en kolonnbas i kyrkans
mittskepp har mäster Adam ytterligare uttalat sig (1527); han säger där,
i ord och bild, helt enkelt att den är en åsna som tar på sig mer än han
kan bära. Det är en konstnär och individualist som i dessa stentunga
former ger uttryck för en märkligt obunden ironi.
Med ett i mycket olikartat formspråk arbetar den betydande samtida
Odenseverkstad, som under ledning av Claus Berg (d. efter 1532) försett
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
