Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Från gotik till renässans - Femtonhundratalets kalkmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
eller stoffering som den äldre termen lyder — med polerat bladguld i
ornament och bakgrund. Mångfalden hålles dock samman, bl.a. genom
den spänning som åstadkommes av bildernas storleksförhållande: skalan
sjunker nedifrån räknat i den andra och tredje frisens apostelfigurer för
att åter ökas i den översta med Marias kröningsgrupp. Och intrycket av
dessa skulpturer med deras levande spel av ljus och skuggor samlar sig
kring renässansdräkter och gotiska slingor till en målerisk helhet. I
många fall — och det gäller ännu mera hans större figurer som t.ex.
den av Johannes i Nationalmuseet — har mäster Claus eftersträvat en
intensiv uttrycksfullhet och för att nå den gjort våld på de anatomiska
formerna.
Men om man efter att ha imponerats av rikedomen och den
dynamiska spänningen i Bergs formspråk söker efter innehållet, så skall man
ofta överraskas av att finna en utpräglad idylliker. Flera grupper är
utbildade till skildringar av den heliga familjens vardag, så t.ex. fotstycket
till altaret i Nörre Broby, där små genremässiga drag förstärker intrycket
av en konst som är av denna världen. Hur olik till sin art är inte i flera
avseenden van Düren, hos vilken man i stället för det våldsamma
formspelet möter ett statiskt lugn men samtidigt en bister tidskritik som skiljer
sig från kollegans harmoniska berättarglädje. Gemensamt för dessa båda
samtidiga mästare är alltså att form och innehåll övervägande strävar i
var sin riktning. Men gemensamt är också en viss dragning till det
aktuella nuet, bort från det metafysiska. Här. i denna strävan efter
oberoende av religiös konvention, ligger tidsandan, renässansdraget.
De följande årtiondenas ledande skulptör, Morten Bussart (d. 1553),
går vidare på denna väg. Han hade troligen arbetat i Bergs tjänst och
kom även han att stå i spetsen för en stor verkstad; den kan spåras i
flera gravstenar med utmärkta porträtt. Man tillskriver honom den
relief över drottning Elisabet, som förvaras i Nationalmuseet som
motstycke till bilden av kung Hans. Dess yttre ram överensstämmer med
van Dürens sten och torde vara av äldre tillverkning, men själva figuren
vittnar med sin sidovridning och sin mjukare veckbildning om de
årtionden som gått. Även Bussarts huvudarbete, den mäktiga gravstenen
över biskop Absalon (1536; Sorö kyrka) förenar gammalt och nytt; den
är konservativ genom figurens stränga frontalitet, medan dess
utsmyckning helt består av kraftiga renässansornament.
Femtonhundratalets kalkmåleri
Numera har eldsvådor i stor utsträckning förstört de prov på tidens
danska konstblomstring, som måste ha förvarats i Köpenhamn, och en
uppfattning om den danska renässansen måste man huvudsakligen
till
Gravsten över biskop Absalon. Av
Morten Bussart 1536.
Traditionsbunden figurkomposition,
tids-präglad ornamentik. Sorö kyrka.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
