Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Femtonhundratalets kalkmåleri - Dekorativ skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
kännetecknar målningarna i Glanshammars kyrka i Närke, där mot
1500-talets slut olika ornaments- och figurmotiv omarbetats med
tillvaratagande av deras grafiska möjligheter. Medeltida formkänsla spelar
in i denna provinsiella riktning, som dessutom visar framåt mot senare
seklers bonadsmåleri.
I Finland dekorerades på 1560-talet Storkyro kyrka med ett hundratal
framställningar i en spröd och stel konturstil. Eljest är denna kyrkliga
konst här sparsamt företrädd. Detsamma gäller Norge, där de bevarade
interiörerna övervägande tillkommit på 1600-talet. Bergens Mariakyrka
har dock några rester från omkring 1570. Heliga tre konungar och
Bröllopet i Kana ger ämnena för utsmyckningen i Eidsborg, Telemarken
(1604). I Lom (1608) finner man en indelning med evangelistsymboler
kring Kristi dop och med en frodig, något otymplig fruktdekor. Den
norska renässanskonstens speciella bidrag utgör de bildvävnader, som
tillkom i bygdernas vävstugor, särskilt i Gudbrandsdalen, och som vid
sin behandling av bibliska ämnen i sin traditionella teknik ombildar
dessa mot allt starkare ytmässighet. Samma yttendens präglar det
folkliga måleriet, som tagit hand om t.ex. Lazarusliknelsen med god
bildverkan (1623; Hedals kyrka). I andra fall, såsom i det s.k.
regalie-rummet i Trondheims ärkebiskopsgård med dess jaktmotiv bland
massiva bladrankor (1620) har ornamentsstickens förebilder blivit troget
följda och den folkligt fria fabuleringslusten saknas här.
Dekorativ skulptur
Genom reformationen förlorade den bildande konsten i avsevärd grad
det stöd som kyrkan givit, och om man inte ser något påfallande avbrott
inom det dekorativa måleriet, så är ett sådant tydligt inom den
kyrkliga skulpturen, åtminstone i Sverige. De inledningsvis behandlade
sten-och trämästarna, som ännu stod på den medeltida konstens höga nivå,
fick inga efterföljare av samma betydelse. Först efter 1500-talets mitt,
efter ett uppehåll på årtionden, finner man resurserna och strömmen av
konstnärskrafter återvända hit. Liksom inom måleriet är det för
skulpturens del de kungliga beställarna som i första hand tar initiativet genom
att skaffa in mästare från europeiska centra, särskilt från Nederländerna,
och dessa stenhuggare och träsnidare för med sig samma dekorativa
renässansformer av nederländsk stilkaraktär som vi redan mött inom
måleriet. De gav sin prägel åt exteriörernas arkitektoniska och
skulpturala detaljer, och stor betydelse fick de även för utformningen av profana
och kyrkliga inventarier, särskilt sådana av trä. En ny träplastik kommer
till de nordiska länderna; det blir en ornamentets och småfigurernas
konst, som med utgångspunkt i Florisstilen börjar sin sekellånga väg
genom renässansens och barockens alla stilvariationer.
Paulus. Alabasterskulptur på
lek-mannaaltaret från Lunds
domkyrka, 1577; nu i
Domkyrko-museet, Lund.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
