Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Kungamakt och skråtvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Erik Steneberg
Drottning Kristina i hennes
hovmålare David Becks tolkning från
1631. Samlad karakteristik;
detaljer och färghållning har
dämpats. En ny omedelbarhet i
uttrycket, som understödes av
handmotivet (Frederiksborg). Av Becks
produktion, som i uppfattning
starkt avviker från den franske
hovmålaren Séb. Bourdons, märks
främst porträtten av Axel
Oxenstierna och biskopen Joh.
Matt-hiæ, båda drottningens lärare.
liga, omistliga vittnesbörd om hennes komplicerade personlighet. Som
den svenska hovkretsens miniatyrist verkade vid samma tid Alexander
Cooper (1605—60), som dess kopparstickare Hieronymus Falck, båda
framstående i sina fack i en här förut okänd grad. Från Rom inkallades
1650 skulptören Nicolas Cordier, av vilken endast ett sannolikt arbete
är känt men som även han torde ha höjt sig över medelmåttan. I bevarade
arbeten bevittnar vi barockkonstens definitiva genombrott på nordiskt
område och särskilt inom porträttet. Det är en konst som rör sig med
större frihet inom ett fritt rum, och den har lösgjort sig från det äldre
hovporträttets schema. Samtidigt visar den, särskilt hos Wuchters och
Beck, anknytningen till en ny hovstil med van Dyck som förebild och
förebådar den en klassicistisk formgivning.
Det är tydligt att de skråbundna konstnärerna skulle känna sig illa
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
