Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk renässans och barock, av Karl Erik Steneberg - Kungamakt och skråtvång - Barocknaturalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Magnus Gabriel De la Gardie,
tidens främste konstmecenat vid
sidan av drottningen, har bl.a.
porträtterats av den förnämlige
miniatyrmålaren Alexander Cooper.
Riksbanken, Stockholm.
berörda av frimästarnas verksamhet, som berövade dem deras bästa
kunder och kom otympligheterna i deras egna arbeten att framträda i
skarp belysning. I vår nordiska konsthistoria framstår dessa till hoven
knutna mästare som de periodbildande krafterna. Men till skillnad mot
Danmark, där vid denna tid flera skickliga målare slagit sig ned för att
verka under flera årtionden, kom den konstnärliga högkonjunkturen i
Kristinatidens Sverige endast att bli en kort parentes. Vid Kristinas
abdikation förlorade frimästarna sitt främsta stöd. Blinda krafter började
nu verka. Knappt hade drottningen rest och Oxenstierna dött, förrän
Elbfas som ålderman gick till aktion mot de kvarstannade målarna.
Dessa, alla konstnärer med framträdande kvalifikationer, uppräknas nu
under beteckningen bönhasar och får sin del av anklagelsen att »de taga
vår näring och vårt bröd sin kos utur munnen för oss, fattiga borgare».
Frimästarna mötte därefter skilda öden. De kom delvis att undgå
skråtvång och nivelleringshot. Men man får onekligen intrycket att om
skråandan obehindrat fått härska i hithörande ärenden under Kristinas
regering, hade det i Sverige under denna tid knappast existerat något
konstskapande värt namnet.
Barocknaturalism
Hos de mästare, som vid 1600-talets mitt bosatte sig i de nordiska
huvudstäderna, gör sig alltså barocka stilriktningar gällande, och de nya
formernas erövringståg kan nu följas även utanför den dekorativa konsten.
Samtidigt uttrycker sig en fördjupad orientering i verkligheten, och denna
innebär en vidgad ämneskrets, som ger upphov till olika slag av
staffli-konst. De ledande konstnärerna följer ingalunda några likriktningens
principer utan skiljer sig i allmänhet tydligt från varandra. Under sina
studier vid europeiska konstcentra har de valt olika förebilder, och deras
livsverk visar även olika grader av mångsidighet.
Störst betydelse för Danmark fick Karel van Mander och Abraham
Wuchters. De var svågrar, båda holländare, och båda slog sig definitivt
ner i landet kort före 1640. van Mander, som tidigare varit där på ett
kortare besök och sedermera åtnjutit kungligt reseunderstöd, hade
insupit många lärdomar utomlands. Hans verk vittnar om inflytande från
den store barocknaturalisten Caravaggio och hans holländske
efterföljare Honthorst men även om en förankring hos Jacob Jordaens, vars
flamländskt sjudande stil går igen i van Manders livsbejakande alstring.
Intrycken blandas i hans religiösa kompositioner: Melchisedek välsignar
Abraham (Frederiksborgs slottskyrka), Den botfärdige Petrus och Danska
korsfarare finner prins Svens lik (båda i Kunstmuseet); man kan peka
på flamländsk formgivning och italienska ljuskontraster, och inslag från
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
