Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Paris och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och nyantik
slag. Staten gav generösa anslag som tillät engagerandet av goda
utländska artister. Efter Nikodemus Tessins bortgång hade hans lärjunge
Carl Hårleman blivit ledare för bygget. Hans utbildning var fransk och
till Frankrike hade också Tessins son Carl Gustaf Tessin, som 1728 blivit
faderns efterträdare som överintendent, sänts i sin tidiga ungdom för
att utbilda sig för detta ansvarsfulla värv. Utan att vara utövande
konstnär blev Carl Gustaf Tessin den svenska rokokons dominerande
personlighet. Hans sociala mångsidighet var stor, han var hovman, diplomat
och politiker lika mycket som konstfrämjare och författare. I Paris där
han långa tider uppehöll sig, var han intimt bekant med de ledande
franska konstnärerna, och hans förnämliga konstsamlingar, som sedan
övergick i kunglig ägo, bildar numera kärnan i Nationalmusei samlingar
av franska målningar och teckningar från 1700-talet. Att den svenska
rokokon i måleri, skulptur, arkitektur och konsthantverk kommit att te
sig så ren och oförvanskad från de franska förebilderna är till största del
Tessins förtjänst, men beror naturligtvis också på att hans medhjälpare
i konstarbetet hade samma gedigna franska utbildning.
1732 anlände nio inkallade franska konstnärer till Stockholm. De
skulle lösa uppgifter av högst skiftande konstnärlig betydelse vid
slotts-bygget, från det rena konsthantverket till fritt skapande måleri och
skulptur. Guillaume-Thomas-Raphael Taraval (1701—50) var den främste
i sällskapet, och med hans takmålningar och dörröverstycken
introducerades rokokons monumentalmåleri i Sverige. Det hade ur
konstnärlig synpunkt kunnat bli ännu förnämligare om Tessin hade lyckats i
sina bemödanden att locka Tiepolo till Sverige. Den inspirationens
djärvhet som präglar Tiepolos konst är hos Taraval utbytt mot ett
skickligt och konventionellt handlag. I stor utsträckning var konstnären
också bunden av de allegoriska ämnena. Hans målningar kan uttolkas
med hjälp av samma gamla ikonografier som gav lösningen till
Ehren-strahls och de inkallade 1600-talsfransmännens monumentalmålningar,
och därigenom blir det oundvikligt att de får sin prägel av efterklang och
Guillaume Taraval, Dekorativt
dörröverstycke. Privat ägo. Genom
förmedlan av kopparstick efter
Boucher spreds lekande och
musicerande knubbiga puttis över hela
Sverige, målade av Taraval själv
eller av hans många elever vid
ritarakademien. Målningarna var
alltid arkitektoniskt infattade som
dörröverstycken eller väggfält i
ljusa interiörer.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>