Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Europeiska stilväxlingar - Rom och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
känsla som närmar sig hybris. Det blev dock aldrig mera än fragment, en
romantisk ruin att tagas i bruk av 1800-talets svärmiska romantik.
Men den kyliga klassicismen med dess hårda plastiska ideal blev inte
allenarådande i Norden. Den vänliga behagfullheten levde kvar från
rokokon, liksom den gjorde hos många franska konstnärer fram till
revolutionen. Den nordiska livsföringen med sin ständiga kontakt med naturen
och vardagens praktiska realiteter kunde inte helt förlikas med liktorer,
spöknippen och draperade togor. Nyantiken blev utklädsel och maskerad
för de flesta. I Sverige är bondemålaren Pehr Hörberg det bästa exemplet.
Men den kunde också bli romantiskt drömmeri om en renare och bättre
värld. Det romantiska inslaget i konsten från 1700-talets senare del är
mycket tydligt, och i Norden har denna romantik haft den mest
gynnsamma jordmån. Hit kom den från England. Där hade det romantiskt
stämningsfyllda porträttmåleriet utvecklats, som lät individen träda fram
i sin egenart, där hade stämningslandskapet i Claude Lorrains anda alltid
haft sina hängivna dyrkare. Och samtidigt levde där en realistisk
land-skapsskola, som inte lät sig bindas av regler och ideal. På helt olika sätt
lät sig Elias Martin och Jens Juel inspireras av de engelska
tidsström-ningarna, Martin som romantiker och Juel som realist. Därmed blir
också en av de väsentliga skiljaktigheterna mellan Danmarks och Sveriges
konst åskådliggjord. Bredvid den monumentala nyantiken växte i
Danmark fram en stillsamt förfinad realism, och dessa båda stilriktningar
skulle vid 1800-talets början växa samman till dansk stil hos Eckersberg.
Den gustavianska konsten i Sverige var en blandning av rokokotradition,
romersk nyantik och naivt svärmisk romantik. För allt detta är nyantik
endast ett ofullständigt och bristfälligt samlingsnamn.
Rom och Norden
»Det första Eders Majestät märker på sin resa till Italien är smakens
omskiftning ibland de folkslag, Ers Majestät genomfar. Detta märkes
överallt, men vad i synnerhet Ers Majestät får se åt södra delen av Europa
är att smaken tar till.» —Så inledde Carl August Ehrensvärd sin
»Under-dånigste promemoria» till Gustav III när denne 1783 skulle anträda sin
italienska resa. I den klassiska Södern fanns den högsta smaken, den
renaste och ädlaste konsten, där var människorna vackra och lyckliga och
allt vad de rörde vid blev skönt. I djärva och pregnanta formuleringar
satte Ehrensvärd nordisk klumpighet och tröghet mot italiensk värme och
grace och med samma bitande skärpa klargjorde han skillnaden mellan
den antika konstens höghet och senare epokers krampaktiga förvillelser.
Han var oförsonlig och hård mot all den konst som bröt mot den höga
klassiska smaken — »Ty tvärt om finner Ers Majestät uti de moderna
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
