Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Europeiska stilväxlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och nyantik
Johan Tobias Sergel, Dansande
backanter,
tuschteckning.Nationalmuseum. Sergels konst representerar
övergångsstadiet mellan rokoko och
nyantik. Hans antikiserande motiv
blir aldrig stela rekonstruktioner
utan fylls av rörelse och vitalitet.
Europeiska stilväxlingar
När den internationella rokokon avlöstes av den internationella
nyantiken och konstlivets centrum flyttades från Paris till Rom, var nordborna
med från början. Från och med 1750-talet finner man ständigt unga
nordiska konstnärer som studerar i Rom, många i direkt kontakt med
kretsen kring Winckelmann. De kunde sedan föra den nya stilen vidare till
respektive hemländer i sällsynt rent och oförvanskat skick. Eftersom några
konstnärer av ovanlig resning med sådan entusiasm lät sig ryckas med av
denna dyrkan av »naturen och de gamle», är nyantiken i Norden ett
ståtligt kapitel. Bildhuggarna Sergel och Thorvaldsen och målarna
Mas-reliez och Abildgaard hävdar sig mäktigt i internationella sammanhang.
De gör det inte minst därigenom att de lyckades ge en fri personlig
hållning åt denna arkeologers och konstforskares stela och livlösa
propagandastil, epigoneri i sig själv och mördande tråkig hos alla epigonerna till
epigonstilen. Historiemålare och monumentalskulptörer hade sin
gyllene tidsålder. Med antik skulptur och renässansmåleri som mönster fick de
framhäva gamla tiders hårda rättrådighet och sätta upp föredömen och
levnadsregler. Den heroiska och strängt moraliserande andan och
formalismen i nyantiken gjorde den utmärkt lämplig som hovstil för en enväldig
härskare. Gustav III gjorde den också till sin. Det väldiga slottet vid
Haga skulle stå med vitlysande marmorkolonnader i det pittoreskt
oregelbundna nordiska landskapet, utmanande teatraliskt och fyllt av en
själv
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
