Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Rom och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
den svenske vetenskapsmannen Björnståhl 1772 från Rom: »Vi voro
glada att där få råka vår svenske Fidias vid god hälsa, som då höll på
att arbeta på en staty, vilken säkert skall göra honom odödlig. Den
föreställer Diomedes, som borttager Palladium från Troja; den är gjord efter
den beskrivning Homerus gör på hjälten: allt det Homerus säger med ord,
uttrycker Sergel uti mine, ställning och fierté: den synes levande, sola vox
deest: den beundras här av alla. Jag har hört artister, oaktat deras jalousie
på utlänningar, tillstå, att detta blir den skönaste och vackraste staty,
som någonsin blivit gjord i nyare tider, efter konsternas och
vetenskapernas restauration, icke en gång Michel Angelo Bounarrotis odödliga
arbeten undantagna.» — Om antikiseringen hos Faunen närmast räknar
släkt med hellenismens livliga behagfylldhet, är Diomedes i sin form
närmast den grekiska guldålderns skulptur. Som Harald Brising påpekat
är Diomedes den första klassiska hjältestatyn i modern tid. Lugn, samlad
och med skärpt uppmärksamhet skrider den trojanske hjälten fram med
palladiet på sin arm. Figurens kontur är sluten och fast, men genom
vridningar och motrörelser i gestalten åstadkommes en högtidlig rörelse.
När Sergel på hemväg från Rom till Stockholm 1778 stannade i Paris,
skulpterade han en annan grekisk sagohjälte Otryades, ett verk som
gjorde honom till medlem av den franska konstakademien. Motivet
med en liggande figur i dramatisk rörelse hade han tidigare behandlat
både i Faunen och i en våldsamt expressiv skiss av den klagande Akilles.
Otryades är mera teatralisk nyantik i tidens smak, motivet är fyllt av
upplyftande heroism. Den stupade spartanhövdingen reser sin sköld till
monument på slagfältet och med en patetisk gest ristar han in en åkallan
till Zeus. Det är som ur en målning av David, men den oerhört
välstu-derade kroppen med sin realism visar hur mycket naturstudiet betydde
för Sergel. Innan han kallades hem till Sverige av Gustav III som helt
naturligt ville knyta fast denna internationella berömdhet vid sitt hov,
hade Sergel också hunnit fullborda modellerna till några figurgrupper,
som först senare blev huggna i marmor. Amor och Psyke hade
ursprungligen beställts av Madame Du Barry, Ludvig XV:s ryktbara mätress,
men Gustav III övertog beställningen och planerade att resa ett tempel
i Hagaparken åt denna skulptur. För det sentimentala antiksvärmeriets
Sverige betecknade denna grupp höjdpunkten av Sergels konst.
»Psyche! — Se där ack! — tröstlös — var hon ligger
på knä för Kärleks-Gudens fot,
och tillgift av en älskling tigger,
att hon dess råd ej tog emot.»
Johan Henrik Kellgren som skrev Den nya skapelsen hade alla
möjligheter att rätt kunna uppskatta denna oändligt subtila tolkning av
Hartman Beeken, Adam och Eva.
Statens museum for kunst,
Köpenhamn. Den 1781 bortgångne
danske skulptören hörde till Sergels
romerska vänner och delade hans
konstnärliga ideal.
J. T. Sergel, Amor och Psyke.
Nationalmuseum.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
