Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Rom och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och nyantik
J. T. Sergel, Landskap från
Dömestorp, 1797.
Nationalmuseum. Den expressionistiska
kraften i Sergels teckningar och
laveringar visar hur obunden han var
av nyantikens plastiska
dogmatism. Ofta visar han rent
måleriska effekter som i detta landskap
och i några interiörbilder av
festliga sammankomster.
kärlekens lust och kval. Det psykologiska sambandet mellan de båda
gestalterna är uttryckt med mild poetisk skönhet. Amors vemodiga avsked
och Psykes smeksamt förtvivlade ställning vid hans fötter visar inga
teatraliska överdrifter i den konstnärliga utformningen. Jämförd med
Canovas något senare framställning av samma motiv är Sergels grupp
sluten och behärskad. Den är dock inte helt och hållet genomförd som
rundkomposition, framsida och baksida är alltför tydligt betonade, och
den får sin lämpligaste placering i en nisch. Amor och Psyke var ingalunda
Sergels första försök med flerfigurig komposition. I åtskilliga teckningar
hade han prövat att ställa samman figurer, den sörjande Akilles,
Dio-medes och Odysseus, Venus och Ankises, Kentaur och nymf. De olika
motiven gled över i varandra under sökandet av idealiska lösningar.
Mest fulländad som rundskulptur är Mars och Venus. Här kan man
verkligen gå runt omkring figurgruppen och ständigt få en ny uttrycksfull
silhuett. Motivet är fyllt av dramatiskt innehåll hämtat ur Iliaden.
Krigsguden räddar skönhetsgudinnan ur stridsvimlet, där hon blivit sårad
under sina försök att föra Aeneas från slagfältet. Hon ligger vanmäktig
över hans skuldra, och hennes mjuka kropp står i effektfull motsättning
till hans virila energi, där han stödd på knät blickar sig omkring med
olycksbådande vred uppsyn. Liksom vid de flesta andra av Sergels
skulpturer kan man peka på antika verk med närbesläktade motiv, men
det gäller här som alltid att konstnären arbetar fritt och självständigt.
Andan och den konstnärliga formen är den samma som i de av honom
högt beundrade verken från forntiden.
Endast en gång lät sig Sergel direkt bindas av en antik skulptur. Med
full avsikt att likheten skulle ses och rätt förstås formade han sin staty
av Gustav III efter Apollo di Belvederes ideala skönhetsmönster.
Hem
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
