Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Upplysningstidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
Pehr Hörberg, Professor Lidén
på sjukbädden. Gripsholm. Det i
den svenska ijoo-talskonsten
ganska egenartade porträttet utförde
Hörberg i flera olika upplagor.
Professor Lidén var i 21 år
bunden vid sin sjukbädd i
Norrköping. Släktskapen med
holländskt 1600-talsmåleri är mycket
tydlig.
hos Jens Juel och Elias Martin. Både den realism och den romantik, som
skall komma att dominera under 1800-talets förra del, har sina
grundvalar i den sena 1700-talskonsten.
Utgången ur det folkliga måleriets naivt dekorativa konst,
vidareutbildad i yrkesmålarnas senbarocktraditioner och uppfylld av en vilja att
skapa ett religiöst måleri i de stora mästarnas efterföljd kom vid mogen
ålder Pehr Hörberg (1746—1816) till konstakademien i Stockholm. Där
fick han en ytlig klassisk polityr som ofta blev till hinder för hans
originella skaparkraft, men där lärde han sig också att uppskatta Rembrandt,
Rubens och de italienska renässansmästarna, som blev hans förnämsta
förebilder i de talrika kyrkomålningar som dominerar hans produktion.
Hörberg personifierar den romantiska drömmen om den enkle mannen
av folket som nästan utan utbildning stiger upp i ledet av sin tids
förnämsta konstnärer. De klassiska idealen som han med en sådan omsorg
strävade efter att komma nära, lämpade sig dock inte väl för hans konst.
Det märks tydligt i många målningar hur han eftersträvat en renhet och
ordning av Rafaels art, men denna prydliga form stämde dåligt överens
med hans dramatiska uttrycksvilja. Hans bristfälliga teckningsförmåga
blev hänsynslöst framhävd i de arbeten där han försökte tävla med de
drivna akademikerna. Den naiva formen och färgen i hans målningar är
i gengäld så mycket mera omedelbar i sådana verk som han skapade utan
moderna förebilder. Han målade porträtt av en gripande enkelhet —
hans självporträtt är väsensbesläktat med holländska 1600-talsmålares i
sin okonstlade direkthet — och i några av de stora altartavlorna visar
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
