Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Upplysningstidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
Elias Martin, Leufsta bruk från
övre bruksdammen. Privat ägo.
Den korrekta
verklighetsskildringen är det viktigaste i denna
och liknande skildringar av
bruks-herrgårdar som Martin utförde på
beställning. Samtidigt bemödar
han sig dock också om ett fritt
förtonande lointain-måleri av
Claude Lorrainsk art.
själ.» — I Martins egna kommentarer till sina målningar visar sig hans
starkt romantiska naturupplevelse. Men han hade också känsla för den
lugna idyllen, för det flitiga arbetslivet på bruksherrgårdarna och
städernas brokiga gatuliv. Natur och folkliv i det gustavianska Sverige skildrade
han under ständiga resor runt landet. Hur högt de mest kräsna
konstnärs-kamraterna skattade Martins måleri kommer till livligt uttryck i ett brev
till denne från Sergel. — »Jag har sett Fiskeby––––-men Martin
har inte sett det. Du skall kröna din levnad med ett mästerstycke, här
är de första vyer i världen. Uti ditt sätt att se det vackra, och som du
mestadels komponerar dina tavlor, är här naturen. Ett betydande
vattenfall till framgrund och en lointain av två mils sträcka av tvänne sjövikar
med uddar och holmar mitt i den förundransvärda naturens gudomliga
tavla. Martin, Martin, Martin. Du måste, du måste, du måste hit och
måla, inte bara rita. Måla efter Naturen. Det är Gudomligt. Gör Dig
Odödlig. Här är allt tillfälle att måla en sublim tavla, men ingen annan
än Elias Martin är värdig att lämna den till eftervärldens beundran.
Kom, kom för Kristi pinas och historias skull.»
Den gustavianska kultureliten bildade en intim vänkrets, vars
sammankomster i fest och vardag ofta förevigats i Sergels mustiga karikatyrer, där
Martin ofta återkommer. I sina mäktiga ljusdunkel-laveringar kommer
Sergel för övrigt de romantiska stämningarna i tiden nära, detta främst
genom att man i dem ser starkt personliga känslor tolkade i våldsamt
överdriven form. I hans utkast till dekoreringen av Riddarholmskyrkan
vid Gustav HI:s begravning finner man naturligtvis som centrum en
sörjande antik kvinnogestalt, men kompositionen har ett dramatiskt patos
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
