Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Upplysningstidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokoko och nyantik
C. F. von Breda, Grevinnan
E. C. Piper född Ruuth. Privat
ägo.
av helt annat slag än vad den sedvanliga klassicismen brukade bjuda på.
Bland hans senare teckningar finns en serie illustrationer till Schillers
»Die Räuber» med en dramatisk form i god samklang med det
romantiska innehållet.
Romantiken i porträttmåleriet kunde komma till uttryck dels genom
färgen, dels genom att placera modellen i en stämningseggande miljö.
Det engelska landskapsporträttet efter Gainsborough började förekomma
i svensk omgestaltning. Elias Martin målade några sådana som präglas
av hans högst personliga känslofylldhet. Skildringen av baron Kjell
Christoffer Barnekow i frimurardräkt vid ett vänskapsaltare ute i den
risiga vildmarken är rörande patetisk och ger en utsikt mot tidens
svärmerier för mystiska ordenssamfund. Det klara dagsljuset i denna
målning är utbytt mot månskenseffekter i det storslaget gråtmilda
porträttet av friherrinnan Reuterholm. Det ligger mycket av Rembrandt i
denna målning, där det bleka ansiktet står mot den mörka stjärnhimlen,
men lika mycket 1700-talssentimentalitet i arrangemanget med
förgätmigejerna och den bortgångne makens porträttmedaljong. Med ett
svart-vittmåleri av liknande slag gjorde Carl Fredrik von Breda (1759—1818)
stor lycka efter återkomsten från sin utbildning hos Sir Joshua Reynolds
i London. Som bleka, vemodiga Hamletgestalter skildrade han den
svenska aristokratungdomen omkring 1800, silverskimret hade han lärt
av van Dyck och Gainsborough. Han målade också ett paradstycke i
milt brunt och lila av tidens mest uppskattade skådespelerska Teresa
Vandoni på romantisk skymningspromenad i den ensliga Hagaparken.
Liksom de flesta populära porträttmålare fastnade han sedan i maner och
satte en permanent skymningsfond bakom modellerna, vilkas ansikten
fick en alltmer rödblossande kolorit.
Elias Martins landskapsskildringar blev utgångspunkten för en svensk
landskapsskola, där den samvetsgranna realismen visserligen blev
förhärskande men de romantiska stämningarna var nästan lika
betydelsefulla. En rad grafiker med hans bror Johan Fredrik Martin i spetsen
ägnade sina krafter åt att avbilda märkliga och natursköna platser i
riket. Det blev en mani att resa ut på »voyage pittoresque» för att finna
platser som lämpade sig för ett dramatiskt eller idylliskt
framställningssätt. Jonas Carl Linnerhielm blev de sentimentala idyllernas man, medan
Anders Fredrik Skjöldebrand reste ända till Nordkap för att finna
storslaget dramatiska scenerier. Något tidigare hade även en dansk målare
skildrat den nordiska naturen i dess häftigaste vildhet. Erik Paulsen
(1749—90) som hade fått nyantik fostran i Paris och Rom och utbildat
sig till porträttmålare, företog nämligen 1788—89 en resa till Norge för
att måla prospekter av märkliga och natursköna platser. Den skedde på
furstlig uppmaning. Kronprins Fredrik företog just då en rundresa i sitt
norska tvillingrike som närmast hade politiskt militär anledning men
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
