Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko och nyantik i Norden, av Lars Erik Åström - Den realistiska inställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Erik Åström
Elias Martin, Utsikt över
Lam-beth Palace, akvarell.
Nationalmuseum. Förgrunden med dess
arbetare på strandbrädden ligger
i mörk skugga, därbakom glittrar
Themsens vatten ljust och
som-marlikt och i fonden smälter
bebyggelsen samman i ett milt soldis.
Detaljen i färg visar spelet mellan
varma och kalla färger.
färgernas lagar bakom dessa studier utan snarare ett intuitivt förstående
av de koloristiska sammanhangen. Det är egentligen endast i Elias
Martins akvareller, som man kan urskilja en vilja att studera verklighetens
koloristiska sammanhang. Han gjorde många annotationer på sina
akvareller och teckningar som vittnar om ett känsligt målaröga: »Hvarföre
begärte Ögat den hästen Brun? just derföre är måla ett trollery.» eller
»en flicka mycket sinober röd på kinden, carmin röd läpp, mönja rödt
hår — och palje (fr. paille=halm) gul näsduk rätt täckt — om huvudet».
Man kommer att tänka på de livliga koloristiska beskrivningarna i
Bellmans dikter inför sådana rader. Martins konst och Bellmans diktning
bjuder på många paralleller. Den daggfriska morgonstämningen i många
av Martins landskap återfinnes i Bellmans målande morgonskildringar,
och stockholmsmotiven har de båda skildrat på samma livliga och
drastiska sätt. Martins små akvareller har ofta en moralisk eller social
grun-ton, som erinrar om att han med beundran studerade Hogarth i sin
ungdom. En utpräglad realistisk form finner man för övrigt endast hos
Hilleström, men den är av helt annat slag. I hans vardagsskildringar
dominerar ett pålitligt lugn och en solid fasthet och hans form är
tämligen klassiskt polerad. Inför hans verk tänker man snarare på Anna
Maria Lenngren än på Bellman.
Det stora konststycket att sammansmälta alla de olika tendenserna i
tiden till en vacker, lugn och karaktärsfull stil utfördes av dansken Jens
Juel (1745—1802). I det föregående har konstaterats hur den engelska
porträttkonsten gett honom idéer. Det måste ha varit under sitt uppehåll
bland rousseauanerna i Genève, som Juel lärt känna den gryende roman-
296
Elias Martin, Röda Slussen,
Stockholm, akvarell.
Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
