Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
J. Höckert, Skiss till
»Stockholms slotts brand 1697».
Konstmuseet, Göteborg. Fastän skapat
på 1860-talet, då den egentliga
romantikens tid i Sverige var
förbi, kan Höckerts mästerverk i
många avseenden betraktas som
dess toppunkt. Ödesmättad
stämning, dramatisk komposition,
historiskt betydelsefullt motiv är dess
romantiska kännetecken. Dessa
egenskaper förenas i denna skiss
ännu mera än i den färdiga tavlan
med ett personligt mästerskap i
levande kolorit och penselföring,
som pekar framåt (se motstående
detalj i färg och bilden sid. 334).
J. C. Dahl upptäcktsfärderna i det egna landets storslagna natur —
»Norge er en frisk Jord, der ei er bearbeidet og kan give et stort Udbytte»,
skrev han som ung — och i Finland utgör Erik Cainbergs relief
»Väinä-möinen spelar Kantele» från 1813 i Åbo akademis solennitetssal
upptakten till den kommande utvecklingen.
Så enhetlig, som den allmänna uppslutningen kring det nationella
temat låter en förmoda, är emellertid inte bildkonsten under det skede,
vilket sammanfattningsvis brukar kallas romantiken. Försöken att ge
konstnärlig form åt de egna traditionerna och att nå fram till den egna
naturen är tvärtom sammanvävda med en hel serie rent stilmässiga
brytningar. Vid 1800-talets början härskade ju ännu nyantiken så gott
som helt i alla fyra länderna. Eckersberg i Danmark och Per Krafft
d. y. i Sverige var båda Davidelever, akademierna konserverade de
hävdvunna undervisningsmetoderna och italiasvärmeriet levde obrutet
vidare. Romantikens konstnärer sökte bryta dessa konventioner icke
blott genom att införa nya och helst fosterländska ämnen utan också
genom att söka koloristisk frihet och en ny obunden form, oftast med
anknytning till nederländskt ljusdunkelmåleri, någon gång också till den
engelska konsten och till Delacroix. Men förhållandena i Norden under
den borgerliga liberalismens tid gynnade inte de stora romantiska
visionerna. I stället skall vi finna hur de anspråkslösa motiven, de små
formaten och det realistiska framställningssättet vann terräng. »Jag har
fått respekt jag, för det lilla, sen jag sett vad världen kallar stort», skrev
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
