Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
J. S. Sandberg, Familjen
Ridder-stolpe, Boo herrgård.
Kvinno-och barnporträtt från äldre tider
är ofta värda större intresse som
kultur- och modehistoriska
studieobjekt än som psykologiska och
konstnärliga dokument. Den flitigt
anlitade porträttören Sandberg
utgör därvidlag inget undantag. Dock
bör det tilläggas, att
porträttmåleriet endast utgör en sida av
denne mångsidige konstnärs
produktion.
en revy av folkdräkter eller det gällde att skildra midsommarfirandet
kring majstången hos tidens store mecenat, »den blinde Excellensen»
Gustaf Trolle-Bonde på Säfstaholm. Redan vid 1700-talets slut hade
Hilleström målat genrebilder med allmoge i häradsdräkter, men för
hans del hade det närmast varit fråga om personlig specialitet, medan
Sandbergs insats på området blev upptakten till en blomstrande
riktning i svenskt måleri. Sandbergs dragning till allmogemotiven var
säkerligen dikterat av det intresse för det typiskt nationella, som redan 1818
kom honom att deltaga i Götiska förbundets utställning med den nu
i Nationalmusei ägo befintliga, ståtliga teckningen »Valkyriorna», som
några år senare följdes av en stor målning med samma motiv.
För den nu levande generationen förbindes dock Sandbergs namn
framförallt med hans porträtt över bemärkta samtida, inte minst den
kända gruppbilden av Tegnér, Geijer, Franzén, Berzelius och Wallin.
Sandberg hade alltså visat sin förmåga som historiemålare i den gamla,
stora stilen, men kunde dock ägna sig åt att måla genremotiv och fick
erkännande därför. Det är det bästa beviset för att inställningen mot
detta slag av måleri mjukats upp. Förändringen i synen på
landskaps-måleriet blev ännu mera markant. Detta sammanhänger givetvis med att
romantiken så gärna lät ett poetiskt natursvärmeri komma till tals i
både filosofi och poesi, men också med att en av Sveriges otvivelaktigt
mest betydande konstnärer kring och efter sekelskiftet ägnade sig åt
landskapsmåleriet som uteslutande specialitet. Det var Carl Johan Fahl-
3”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
