Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
J. M. Stäck, Utsikt vid
Terra-cina, 1830. Kungl. slottet,
Stockholm. Teatersceneriets
uppbyggnad med en förgrund, där
människor agerar och därbakom en
följd av dekorativa kulissilhuetter
kan sägas vara det s.k.
stillandskapets ideal och det italienska
landskapet lånade sig särskilt
villigt till den sortens
kompositioner.
J. M. Stäck, Vestatemplet i
Tivoli, studie 1843. Göteborgs
konstmuseum. Tivoli med sina
historiska minnen, sköna ruiner
och sydländska växtlighet erbjöd
den romantiske konstnären
idealmotiv och samtidigt lät den
kuperade terrängen hans intresse för
realistiska detaljer komma till sin
rätt i skildrandet av
förgrunds-vegetationen.
seras som den, som önskade förena Wickenbergs och Palms linje. Hans
italienska utsikter stå mycket nära Palms, men är mjukare, mera
måleriska i utförande och kolorit än hans. Men han begränsade sig inte till
stillandskapets vida panoramor, utan målade också intimare
naturavsnitt, gärna då vinterbilder med vedforor eller kälkåkande barn som
upplivande inslag, och ägnade också en stor del av sin senare produktion
åt att skildra pittoreska, holländska stadsmotiv, som han studerat på ort
och ställe och på gamla holländska tavlor.
Landskapskonsten under århundradets första hälft hade också några
andra utövare, som stod Fahlcrantz-kretsen mer eller mindre nära, utan
att direkt tillhöra den.
En målare, som orättvist kommit i skymundan för den mera
produktive och i sin konst mera effektfullt dekorative Fahlcrantz är den med
honom nästan jämnårige Pehr Gustaf von Heideken (1781 —1864). Han var
till skillnad från sin mera berömde samtida en berest målare, men trots
sina utlandsstudier bevarade han konservativt ganska mycket av
1700-talstraditionen, som ger sig till känna i en svalt silvrig färgskala och en
viss sirlighet i kompositionen. I synnerhet hans studier från Italien på
1820-talet visar honom emellertid som en mycket fin kolorist med stor
artistisk finess.
Carl Samuel Graffman (1801 —1862) for till skillnad från övriga
Fahlcrantzelever inte söderut utan lät sig väl locka av det allmänna
romantiska svärmeriet för de skotska högländerna, som väckts av
Ossian-sångerna, att i stället fara västerut. I en rad av målningar skildrar han
Skottlands kala bergmassiv, som stiger upp ur ett hotfullt mörknande hav
och omvärves av tunga molnmassor (sid. 336). Ett ensamt strålknippe
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
