Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
säregna personlighet. Han besökte Finland, bodde många år i Ryssland,
reste via Sibirien så långt som till Kina och dog slutligen i Italien vid
77 års ålder. Han var en av de första som yrkesmän verksamma
fotograferna. I sina porträtt av t.ex. litteratörer som Almqvist, Runeberg och
Puschkin avslöjar han en ovanlig förmåga till psykologisk tolkning av
särpräglade personligheter. I konstnärligt avseende visar hans
oljemålningar en egenartad, blek kolorit, som någon gång kan vara av
raffinerad verkan, men ibland gör ett mera spöklikt intryck. I sina många
porträtteckningar är han helt en fortsättare av den akademiska franska
traditionen.
Då ledamöterna i konstakademien gjorde sig mycken möda med att
välja ut de stipendiater, som skulle få reseunderstöd, gav man alltid
företräde åt sådana elever, som kunde förväntas bli historiemålare. Därmed
menades inte bara en konstnär, som behandlade vad vi kallar
historiska motiv utan alla slag av figurmålningar med »höga» ämnen i
motsats till genrekonsten. Dessa utvalda uppmanades sedan i personliga
brev och officiella anvisningar att inrikta sina studier mot detta av
akademien så varmt omhuldade mål. Men trots de gamla herrarnas
bemödanden, så blev det inte mycket med den saken. Egron Lundgren t.ex.
som tycktes ha de bästa förutsättningar övergick alltmera till att måla
situationsbilder ur verkligheten, likaså Wallgren, och Södermark
begränsade sig snart frivilligt till att endast måla porträtt. När äntligen två
figurmålare kom fram, som tycktes infria de förhoppningar de ledande
därhemma ställde på dem, så ville ett oblitt öde, att de bröts av sjukdom
eller dog innan de mänskligt att döma nått fram till full mognad och
innan de efter studieåren hunnit återvända hem. Det är för övrigt
ett av de utmärkande dragen för hela detta skede, att den svenska
konsten till stor del skapas på utländsk mark, medan konstnärerna
befinner sig på sina tidstypiska, mångåriga studieresor i utlandet, att många
av dem dör därute eller frivilligt stannar i exilen, och att de, som
återvänder hem, stelnar till och förtorkar i schabloner. Förhållandena var
givetvis små här hemma och konstlivet föga stimulerande, men
torftigheten i de hemvändandes produktion är dock ganska egendomlig,
när man betänker, att litteraturen under samma förutsättningar kunde
blomstra med Tegnér, Geijer, Franzén och många andra.
De båda målarna Carl Wahlbom (1810—1858) och Nils Jakob Blommér,
(1816—1853) var båda två fattiga skånepojkar, som från enklaste
förhållanden slet sig fram till en akademiutbildning och vars öden även i
övrigt är märkvärdigt parallella. Båda var skickliga som tecknare, men
hade svårare att bemästra färgen, vilket säkerligen till stor del berodde
på själva arten av akademiens undervisning, men troligen också på
personliga förutsättningar. Bådas väg förde dem till Paris och sedan till
Italien. I Paris skapade de sina bästa dukar efter nutidens sätt att döma,
Carl Wahlbom, Illustration till
Erik Sjöbergs dikt Kung David
och Batseba, 1830-talet.
N. J. Blommér, Självporträtt.
1840-talets början.
Konstakademien, Stockholm. 40-talets
målar-poet och svärmare bar romantiken
inom sig. Till sitt yttre skilde sig
konstnärerna ännu inte från andra
prydliga borgare.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
