Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
K. ZoU, Majsångare i Skåne,
1830. Norrköpings museum.
Typiska folkseder hade målarnas
intresse och i denna tid av
begynnande folklivsforskning också
litteratörernas, vetenskapsmännens
och allmänhetens.
Nordenberg var naturligtvis inte ensam om att måla svenska
allmogeskildringar. Det gjorde också flera av konstnärskamraterna bl.a.
Wilhelm Wallander, Peter Eskilsson, Amalia Lindegren, bröderna Axel och
Jakob Kulle och många andra, de flesta dock till omväxling med andra
genremotiv. Wallander målade t. ex. flitigt Bellmansmotiv, »Konserten
på Tre Byttor», »Ulla Winblad dansar menuett», till omväxling med
motiven från Vingåker, som jämte Dalarna, Skåne och Lappland är
den trakt i Sverige varifrån de flesta allmogemotiven hämtats och också
de enda, där befolkningen vid denna tid ännu hade kvar sina
ålderdomliga dräktskick. Amalia Lindegren studerade aldrig i Düsseldorf, men
hennes konst bär prägel av precis samma konstnärliga ideal och samma
motivval, som denna skolas. Hon utförde ett par av de tavlor, som genom
otaliga reproduktioner spreds i hemmen och hörde till de verkligt kända
och folkkära, främst »Söndagsafton i en dalstuga» med barnen som
dansar i ring till faderns fiolspel, och »Flickan med apelsinen». Hon valde
gärna motiv, som hämtats ur barnens värld och också det är en förenande
länk med de egentliga Düsseldorfarna. Fagerlin målade »Rökande
fiskargossar», föreställande två tjuvrökande pojkar, av vilka den ene redan
lider syndens följder, Malmström skapade sin populära »Grindslanten»
och kan överhuvud nästan sägas ha gjort barnskildringarna till en andra
specialitet jämte sägenframställningarna, Nordenberg målade »Mormors
öga», flickan som trär i synålen åt den gamla, Zolls barnskildringar hör
till hans bästa arbeten o.s.v.
Den nyss nämnde Kilian Jpll (1818—60) var otvivelaktigt en av de
mest personligt präglade begåvningarna i Düsseldorfkretsen och tillhör
därför också dem, som väcker det största intresset hos en nutida publik,
medan samtidens omdöme var mera ljumt. Hans korta liv, framlevt i
den mest påtagliga fattigdom, förde honom till konstakademierna i
Stockholm och Köpenhamn, på vandringar i studiesyfte i pittoreska
skånska, halländska, småländska och dalska trakter, gjorde honom till
en sorts kavaljer hos konstintresserade godsägare, som fattat vänskap
för honom och också gav honom några givande studieår i
Düsseldorf. Zoll var med sin ursprungliga, älskliga naivitet en sorts geni. Det
är den som gör hans barnbilder på en gång så hjärtnupet tidstypiska
och avväpnande genuina som när han skildrar sina små »Majsångare
i Skåne» och »En liten blomsterplockerska». Den ger hans porträtt
en sanningsprägel, som fördelaktigt skiljer dem från de flesta
samtida, och ger åt hans landskapsstudier en friskhet, som vittnar mer om
självsyn än om bundenhet vid tidens akademiska formler och
museiin-spirerade färgskala. Dessa landskapsstudier, utförda i nästan
miniatyraktigt format, har ofta en renhet och klang i färgen, inte minst tack vare
de klara blå och gröna tonerna, som gör dem till smycken i en modern
betraktares ögon, samtidigt som denne tjusas av den gammaldags petiga
32 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
