Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
Jörgen Roed, Flicka med
fruktkorg, Statens museum for kunst,
Köpenhamn. Barnets älsklighet
har Biedermeiertidens målare
åter-gett kongenialt.
C. A. Jensen, Skulptören H. E.
Freund, 1833. Glyptoteket,
Köpenhamn. Jensens psykologiska
skildringskonst och i jämförelse
med andra samtida livligare
måleriska föredrag framgår tydligt
av detta porträtt.
håll vid denna tid åt ett direkt naturavbildande. Även om det klassiska
landskapets ideal inte längre dikterade målningarnas utformning,
varken i form av komponerad idealbild efter Lorrain eller i form av italienska
arkitektur- eller ruinmotiv, så städade man dock ganska kraftigt bland
verklighetens triviala detaljer. Man strävade att därigenom i sina
geografiskt noga lokaliserade, naturtrogna danska landskap från bokskogar och
böljande kustremsor inlägga en sorts allmängiltighet, alltså trots allt en
idealisering, som mera till graden än till karaktären skiljer sig från den
föregående generationens. Med denna konstnärliga målsättning gick de
ut att skildra vad de fann mest typiskt danskt, huvudsakligen öarnas
leende och bördiga landskap i sommargrönska, och med deras ögon ser
vi fortfarande i stor utsträckning på den danska naturen. Den mest
betydande i kretsen var väl otvivelaktigt Skovgaard. Inflytandet från hans
rätlinjiga och fromma personlighet och den grundtvigianskt färgade
hemmiljö han skapade sträckte sig vida, inte minst genom de båda
betydande konstnärsämnen, som växte upp där och småningom skulle sprida
ökad glans över det Skovgaardska namnet.
Då man hos de yngre konstnärerna kan spåra en viss dragning mot
en friare penselföring och en mera målerisk syn än hos Eckersberg, vilket
tillför deras arbeten mycket av deras charme, beror detta delvis på
inflytande från den samtida porträttmålaren Christian Albrecht Jensen (1792—
1870). Endast ett decennium yngre än Eckersberg kom han aldrig att
stå i elevförhållande till denne och blev inte heller indirekt påverkad
av honom. Snarare är han att uppfatta som en konkurrent, arbetande
inom samma fack men med annan målsättning. Där Eckersberg är
knapp och lineär i formen, nykter och nästan torr i färgen, där är Jensen
måleriskt livfull i utförandet och mjuk i koloriten, allt naturligtvis inom
de gränser, som tidsstilen tillät. Såsom ofta framhävts var Jensen därvid
en fortsättare av 1700-talets friare artistiska tradition med rötter även i
1600-talets nederländska realism, som gjort sig så starkt gällande i
Danmark. Genom att med förkärlek odla det lilla, intima formatet och genom
den prägel av solid och gemytlig borgerlighet, som han förlänar sina
modeller, visar han sig samtidigt vara helt barn av sin tid.
Men var återfinner man då romantiken, sådan vi lärt oss känna den
såsom en dominerande företeelse i andra länder, just under denna epok?
Naturligtvis ligger det något av romantiskt svärmeri över Eckersbergs och
hans elevers starka uppskattning av Italien, även om de själva uppfattat
detta svärmeri som en hyllning till klassiciteten. Hos landskapsmålarna
kan man också finna romantiska drag i deras motivval, där en
fornläm-ning eller ett minnesmärke eller kanske en viss heroisk hållning hos
naturen själv får utgöra det centrala i bilden. Också deras strävan att finna
det nationellt typiska kan betraktas som ett stildrag. Vill man finna
romantik av mera internationellt gängse typ får man emellertid gå till några
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
