Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
Jörgen Sonne, St. Hans-natt. De
sjuka vid Helenes grav i
Tis-vilde, 1847. Statens museum for
kunst, Köpenhamn. Folktrons
mystik och midnattsskymningens
stämning omsveper gestalterna och
ger kompositionen dess motiviska
och konstnärliga innehåll.
Romantiken hade i alla länder en
dragning åt panteism, som i Sonnes
målningar fick sitt danska uttryck.
mästare, som, utan att ha levat och verkat isolerade från de samtida
konstnärerna, dock inte kan tillföras någon av de ovan karakteriserade
grupperna. Jörgen Sonne (1801—84) insöp under sin elevtid hos Peter
Cornelius i München och under sin 10-åriga vistelse i Rom mycket av
den tyskromerska skolans typiska, melankoliskt präglade
stämningssö-kande och naturmystik. Denna svärmiska stämning kombinerade han
med det över hela Europa härskande intresset för ålderdomliga seder
och bruk, då han efter sin hemkomst under 1840-talet målade sina kända
dukar med nattmotiv, »Sjuka vid Helenes grav i Tisvilde», »Sankt
Hans-eldar» och många andra, som så starkt skiljer sig från de typiska
»guld-åldersmålarnas» tavlor med deras ständigt flödande klara, vita dagsljus.
Trots mångfalden figurer bevarar han ett fast grepp om kompositionen
och man förvånas därför inte att finna honom som mästare till ett av
epokens fåtaliga monumentalverk inom måleriets område, frisen, som
löper runt Thorvaldsens museums fasader. Det var ett djärvt grepp av
arkitekten att planera denna utsmyckning, helt utan fotfäste i nordisk
tradition. Det låg en sorts »Konsten åt folket»-tanke bakom förslaget
liksom bakom hela upprättandet av detta äreminne över en berömd
landets son. Sonne har i frisen, som framställer Thorvaldsens festliga
hemkomst, utnyttjat sin förmåga att komponera figurgrupper på ett
tillsynes självfallet men dock rytmiskt genomtänkt sätt. Det litterärt
färgade, berättande innehållet är ett drag, som också knyter detta och andra
av Sonnes verk till samtida tysk konst.
Tyska kontakter präglar också de verk, som den tidigt avlidne Vil-
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
