Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
J. C. Dahl, Från Fortundalen,
1836. Nasjonalgalleriet, Oslo.
De stora fjällmassiven återgav
Dahl som den förste med en för
honom själv medveten nationell
lidelse, helt i samklang med tidens
alltmera utpräglade
fosterlands-dyrkan.
Norge
För Norge blev 1800-talets början på konstens område som på så
många fält i övrigt en tid av sjudande utveckling. Konstlivet hade haft en
tydligt provinsiell prägel, helt beroende av det danska moderlandets
förebilder. Nu föddes en nationell, livskraftig skola, som fick skandinavisk,
delvis t. o. m. internationell betydelse. Visserligen gäller om den norska
konsten i ännu högre grad än om den svenska och danska att den
skapades på utländsk mark, men det var norsk natur och norskt folkliv, som
fick komma till tals i den och på ett sätt, som fick sin särskilda ton av
norskt kynne.
Det var framförallt en man, som kom att leda utvecklingen i början
av århundradet och vars verk samtidigt betecknar denna periods högsta
resultat, Johan Christian Dahl (1788—1857). Han föddes i Bergen och de
intryck han mottog i sin födelsebygd av fjord- och fjällnatur och av
stämningen i sjöfararstaden, som med sin hamn och sin gamla bebyggelse
gav utblick i både tid och rum, gav honom förutsättningarna att bli en
typisk representant för sitt romantiska tidsskede. Hans läggning och
skolning lade därtill en skarp iakttagelseförmåga och en saklighet, som
ingick en oupplöslig förening med natursvärmeriet och gav till resultat
den karakteristiska utformningen av hans konst, mindre svärmisk än
svensken Fahlcrantz’ och mera romantisk än dansken Eckersbergs. Någon
utbildning kunde en ung konstnär inte få i dåtidens Norge utöver vad
de fåtaliga andrarangskonstnärerna och hantverksmästarna kunde ge.
Av en krets konstvänner skickades Dahl därför till Köpenhamn, där den
J. C. Dahl, Björk i storm, 1849.
Bergens konstmuseum. Sällan har
närsynt naturstudium och
romantiskt stämningssökande ingått en
så oskiljaktig förening som i
denna målning, av norrmännen
själva uppfattad också som ett
nationellt huvudverk.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
