Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
P. N. Arbo, Valkyrian, 1865.
Nationalmuseum, Stockholm.
Typiskt prov på det av
nationalroman-tisktpatos inspirerade måleriet, som
ger en modern åskådare känsla
av maskeradupptåg.
L. Hertervik, Sommarlandskap i
åskväder, 1856.
Nasjonalgalle-riet, Oslo. Det ödesmättade vilda,
som var ett av romantikens
huvudtemata har ofta i Herterviks
landskap fått en karakteristisk
utformning. Ovädershimlen och den
väldiga, döda trädstammen är i
detta fall konstnärens
stämnings-symboler.
blev allt vanligare med ett nordiskt brödrafolksinslag i
konstutställningarna. I synnerhet skall man räkna med tämligen livliga kontakter
mellan artisterna från de i union förenade Sverige och Norge.
Underligt nog fick den götiska rörelsen intet starkare fotfäste i Norge,
för vilket forntiden och den tidiga historiska tiden dock är den »stora»
epoken framför andra. Några skulptörer försökte sig på fornnordiska
motiv, men bland målarna är det egentligen endast två som arbetat med
sådana ämnen, nämligen Knud Bergslien (1827—1908) och Peter Nicolai
Arbo (1831—1892). Den förres huvudfack var folklivsmåleri i Tidemands
art, men han har också gjort några historiemålningar med motiv ur
birkebeinarnas historia. Arbo är den mera betydande av de två och hans
stora kompositioner över temat »Åsgårdsreien» (valkyrieritten) hör till
de ståtligaste i hela denna nordiska ämnesgrupp. Grupperingen av
härskarorna bland molnen är livfull och dock rytmiskt bemästrad och han
har lyckats suggerera intrycket av härmassor mycket väl. Visserligen
har figurerna i förgrunden den skulpturala massivitet, som man känner
igen från t. ex. Blommérs arbeten och som tycks stå i motsatsförhållande
till det fantasibetonade i ämnet, men de bakre planens figurgrupper ger
å andra sidan ett genuint intryck av fantomväsen, förmänskligade
stormmoln.
De norska skulptörerna hade i sin krets ingen J. C. Dahls jämlike och
beroendet av utländska förebilder, framförallt av Thorvaldsen, blev
därför mycket påtagligt. Hans Michelsen (1789—1859) studerade i 6 år
i Rom under starkt inflytande från den store dansken och blev därvid
styrkt i den klassicistiska inriktning han fått redan under Göthes ledning
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
