Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Norge - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
vid konstakademien i Stockholm. Han rönte livlig uppmuntran av
kungahuset, som i princip önskade uppmuntra konsten i båda sina länder
och i Michelsen fann ett lämpligt objekt att demonstrera sitt intresse för
den norska. På kronprins Oscars uppdrag utförde han sålunda fyra
reliefer i marmor för kyrkan i Ulriksdal och Karl Johan själv beställde den
apostlasvit för domkyrkan i Trondheim, som skulle bli skulptörens
huvudverk. Han utförde också några gammanlorska kungar för Oscarshal,
det lilla lustslottet utanför Oslo, där också skulptören Olaf Glosimodt och
Christian Borch deltagit i utsmyckningen. Flera av dessa konstnärer
stimulerades att arbeta med nordisk-mytologiska eller fornhistoriska ämnen,
vilket tillsammans med den nygotiska stil, i vilken själva byggnaden
utformades, gjorde Oscarshal till ett monument över den norska göticismen.
Michelsens mest kända arbete torde dock vara den till formatet
blygsammare men ståtliga och väl karakteriserade bysten av P. H. Ling.
I nästa generation har den norska konsten flera skulptörer, som äro
värda att nämnas, om också ingen av verkligt stora mått. Ole Fladager
(1833—71) var en av de bästa, Hans Hansen (1821—58) och Hans Budal
(1830—79) har också gjort goda ting. Alla tre arbetar på traditionellt
klassicistisk grund, om de också genom att välja genreartade eller
fornnordiska motiv sökte ge en nationell särprägel åt sina skulpturer.
Mestadels arbetade de i litet format, därtill sporrade av utsikten att få sälja
till de konstföreningar, som i Norge spelade en ännu större roll för
konstnärernas avsättningsmöjligheter än i Sverige. Sekelmittens porträttör
framför andra var Julius Middelthun (1820-—86), som bevarat dragen
av Welhaven, Wergeland, Kjerulf och andra den livaktiga norska
kulturens stormän åt eftervärlden.
Hans Michelsen, Författaren och
gymnasten Per Henrik Ling.
Nationalmuseum. Imperatorsminen
och den klassiska draperingen
betonar det klassicerande arvet som
romantikens skulptur bar med sig.
Finland
Går man från Norge över till Finland finner man en situation, som är
på många sätt likartad. Också där hade ett politiskt och ekonomiskt
beroende kompletterats med ett kulturellt samgående med moderlandet.
I båda fallen hade väl såväl Sverige som Danmark varit givande i
förhållande till de fattigare och glesbefolkade provinserna, men samtidigt
hade de större möjligheterna dragit de rika begåvningarna till
respektive huvudstäder. Deras stimulerande inflytande i hemlandet hade
därigenom bortfallit och en inhemsk utveckling fördröjts. 1800-talets
nationella idéer kom invånarna i de båda länderna att känna detta som
en svår brist. Inte minst i Finland, där man hade behov av att hävda sig
kulturellt så mycket mer som man under rysk överhöghet inte kunde göra
det politiskt, sökte man med beundransvärd målmedvetenhet råda bot
på tomheten, och konstföreningarna blev de ekonomiska redskapen för
Alexander Laureus, Flicka med
lykta, 1818. Nationalmuseum.
Efter förebild av nederländaren
Dou skapade Laureus småbilder
som denna. Ljusskenseffekter av
alla slag varför övrigt ytterst
populära ända från slutet av
1700-talet till 1800-talets mitt.
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
