Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
R. W. Ekman, Blomsterflicka.
Ateneum, Helsingfors. Inför en
målning som denna påminner
man sig att det senare
1800-talets oljetryck, målade
rullgardiner och annat hade just den
senromantiska konsten som förebild.
denna strävan. Finska konstföreningen, stiftad 1846, blev inte endast en
organisation för konstförmedling till medlemmarna utan i dess regi
inrättades också skolor och upprättades samlingar.
Under 1800-talets början utgjorde Alexander Laureus (1783—1823) ett
utmärkt exempel på, hur en begåvad finländare gjorde sitt fädernesland
heder — men på utländsk botten och efter svenskt program. Sedan han
vid 19 års ålder kommit till Sverige och blivit elev av den svenska
konstakademien levde han hela sitt liv utanför Finlands gränser och man kan
knappast spåra något drag i hans arbeten, som man skulle vilja kalla
speciellt finskt. Sin vidareutbildning skaffade han sig i Paris och Rom,
där han dog. Hans målningar, som vanligen är små till formatet, tillhör
i stort sett två kategorier, sådana, där han varierar belysningseffekten
från artificiella källor, efter mönster av Dou och Schalken och
dagsljusscener från italienskt folkliv. Ofta kombinerar han dessa sina båda
intressen, inte minst i sina av samtiden högt skattade rövarromantiska
grottscener. Hans bästa arbete skiljer sig genom sin figurrikedom och
sin genomgående ljusa färgskala från större delen av hans verk. Det är
»Dansgillet» (1814, Stockholms högskola), en värdshusinteriör, klart
upplyst av flera kristallkronor, där det skimrande ljusspelet över
människor och föremål och dansens livlighet återgivits i ett skickligt
ljusdunkelmåleri, utan hjälp av de starka kontraster mellan döda
skuggpartier och bjärta dagrar, som annars karakteriserar både tiden och mannen.
En annan av skedets finska konstnärer fick däremot skapa sitt
huvudverk för sitt eget land, om det också inte fick någon betydelse för den
vidare konstutvecklingen där, nämligen skulptören Erik Cainberg (1771
—1816). Han var elev till Sergel, som skall ha fäst stora förhoppningar
vid honom, och studerade därefter i Rom, där han — givetvis — stod
under Thorvaldsens inflytande. Det enda av hans hand, som är känt för
eftervärlden, är de fyra reliefer han kallades att utföra för solennitetssalen
vid Åbo universitet. De är konstnärligt ganska medelmåttiga, men dock
intressanta därigenom, att man i en av dessa reliefer för första gången
finner ett motiv ur Finlands nationalepos Kalevala. Dess romantiska
vildhet och dunkla gåtfullhet återspeglas knappast i reliefens tama,
klassicistiskt utformade gestalter, men det är dock ett försök, en
parallellföreteelse till Freunds och Fogelbergs liknande ansatser och tidigare än
dessa. Uppslaget var dock inte konstnärens utan
universitetsmyndig-heternas.
Ett kvartssekel senare än dessa båda klassicister föddes Robert
Wilhelm Ekman (1818—73), men icke desto mindre sökte han sin skolning
enligt samma schema som Laureus, konstakademien i Stockholm, Paris
och Rom, men till skillnad från denne återvände han till Finland och
hans gärning tillhör därför hans fädernesland på ett mera direkt sätt än
föregångarens. Då han på 30-talet blev elev av Sandberg i Stockholm
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
