Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Düsseldorfs avveckling - De första moderna parisermålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
lust att försvinna ur den internationella berömmelsens rampljus. Han blev
kallad som professor till Karlsruhe. Där tillämpade han i undervisningen
sina nya friska erfarenheter. Han blev en utmärkt och inspirerande lärare
för den generation av unga norska och finska landskapsmålare, som en
gång skulle genomföra pleinairismens omvälvning i sina länder.
De första moderna Parisermålarna
». . .då man som Wahlberg fyllt sin roll och brutit bana för en hel
generation, som ännu, utan hans ingripande, skulle varit bunden vid
föråldrade och därför dåligt vordna maner.» Så skrev Strindberg 1879
om Alfred Wahlberg. Vad han skrev var förvisso inte originellt. Det var
redan då den allmänna uppfattningen att Wahlberg genom sin
överflyttning till Paris blev banbrytare för det moderna måleriet i Sverige.
Wahlberg (1834—1906) hade legat fem år i Düsseldorf, ärelysten men
oförmögen att kunna hävda sig i konkurrensen med Gude, då han 1862
liksom Gude gav sig iväg, missnöjd med sin konst och sig själv. Han for
hem, beundrades som utmärkt talang, men överträffades i publikens smak
av Edvard Bergh. Han var fortfarande oviss om sig själv, fortsatte i det
düsseldorfska maneret, men sökte ge en starkare och mer genuin stämning
åt sina landskap. Han kom snart att tillhöra den inre kretsen kring
Karl XV, tog antagligen intryck av dennes tyskhat och fransksympatier.
Hans avsikt var väl närmast att stanna hemma, sola sig i hovlivets glans
och med tiden bli professor vid akademien. Han beslöt emellertid 1866
att för bara ett eller ett par år studera i Paris för att i kontakt med den
David Jacobsen (1821—1871),
Utsikt mot Louvre, Paris. Statens
museum for kunst, Köpenhamn.
Jacobsen hörde till det fåtal
danskar som vågat resa till Paris
redan vid mitten på 1800-talet. Han
frigjorde sig till en viss grad från
hemlandets fördomar och
intresserade sig på 60-talet för det allra
radikalaste måleriet. Han var den
förste skandinav som medvetet
anslutit sig till de blivande
impres-sionisterna antagligen därför att
han på 60-talet delade ateljé med
Pissarro. Hans Louvreutsikt visar
en uppfattning som är helt
väsensskild från de studier som gjordes
av de samtida traditionsbundna
danskarna.
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
