Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - De första moderna parisermålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Carl Johan Billmark (1804—
70), Ile St Ouen (env. s. Paris)
mai 1845. Redan på 40-talet hade
Billmark dyrkat samma ideal som
skulle fängsla Wahlberg. Han hade
utan tanke på den svenska publiken,
som tillfredsställdes med de mera
konventionella litografierna, sökt
sig ut till Fontainebleauskogen, där
han målade en mängd akvareller,
vilka bröt med den gamla
slentrianen och följde de nya
signalerna från Barbizonskolan.
Billmark målade bara för sitt nöjes
skull. Bilderna dolde han för
världens ögon.
trevande kompromissförsök kastade han hela den düsseldorfska metoden
och hängav sig helt åt det parisiska måleriet. Han insåg att han behövde
den ständiga kontakten med den nya levande konsten. Han beslöt sig för
att bli parisare, att skapa sig en framtid på den franska konstmarknaden.
Därmed befriade han sig från de krav som han själv ställde på sin konst
för hemmapublikens skull. Kompromisslöst kunde han arbeta i den nya
stilen. Därmed hade Wahlberg strängt taget avsvurit sig sin nationalitet,
men därmed blev han också banbrytare för det moderna måleriet i Sverige.
Att Wahlberg for till Paris innebar sålunda i sig själv ingenting
märkvärdigt. Paris hade inte varit någon okänd stad för de skandinaviska
konstnärerna dessförinnan. De hade alltid varit på det klara med att först
där nådde man berömmelsens tinnar. Och düsseldorfarna i allmänhet
Theodor Billing (1817—92),
Franskt landskap. Linköpings
museum. Billing skrev från Paris
1857 i konsthistoriskt märkligt
brev att han hellre ville måla
»så kallade färgskisser’ efter
naturen än i detalj utförda studier. . .
Jag tror att vill man uppsnappa
en färg eller bra motsättning, får
man icke lång tid att fundera om
föremålet är en linje eller par,
bredare, högre, längre eller kortare
— ty medan jag funderar och
suddar ut och börjar om igen,
för att vara ’noga i teckningen’,
har ljuset förändrat sig och ofta
färgen med detta, och skall man
sedan åstad en annan gång och
måla sin ’studie’ färdig, blir det
ofta en annan naturstämning.»
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
