Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - 1870-talets landskapsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
Kitty Kielland (1843—1914),
Studie fra Jaederen, 1878.
Nasjo-nalgalleriet, Oslo. Kitty Kielland
var kärv och otillgänglig, saknade
sinne för all den på ytan lysande
konst som gjordes i München, där
hon studerade. Hon hade ingenting
till övers för kvasiromantiska
landskapsejfekter. Då hon målade
Norge, undvek hon sorgfälligt
fjäll, mörka skogar, vattenfall.
Hon valde de enformigaste och
tristaste partier hon kunde finna.
Jaederen blev ett omtyckt motiv
bland dessa målare som reagerade
mot den rådande turistmentaliteten.
’slår’ vid första betraktandet, och detta genom sin enkelhet. En blå luft
utan moln med små björkar och kor, ett dike, en järnvägsanläggning,
en telegraflinje och en ångrök från lokomotivet. Det ligger en sådan
djärvhet i gripandet av ämnet, att man känner hur artisten liksom velat
säga något. Att ta den rysligaste prosa, poesiens dödsfiende, den räta
linjen, och konfrontera den med den ofördärvade naturen på andra
sidan om ett dike, som är gränsen för expropriationsrätten, vars kanter
ligga snörrätt som järnvägens skenor och som innehåller jämnt så mycket
vatten som behövs för att få litet reflekterad luft.» Detta är den radikalt
realistiska, den antiidealistiska konsten. Kallenberg, tagen ur högen av
utställare, representerar fulhetens dyrkare, och han behärskar »denna
ofantliga tekniska färdighet, som ej behöver mer än sand och luft eller
en betesmark och luft för att utföra det stämningsfullaste landskap»
(Ny ill. tidn. 1874.)
Vid sidan av poetiskt svärmeri och krass prosa ägnade sig svenska
landskapsmålare också åt ett hänsynslöst subjektivt ljusdunkelmåleri, där
verkligheten bara var en förevändning för konstnären att ge uttryck åt
sitt lyriskt-dramatiska temperament. Dessa nattmålare kallade sig
lumi-narister och bildade en oppositionsgrupp mot den frambrytande
impressionismen med dess gnistrande solljusskildring. Luminarismen hade sin
utgångspunkt i några tysklandsutbildade ungrares måleri vilket
dessutom påverkats av Barbizonmålare som Diaz. Munkacsy var den mest
berömde av dessa ungrare, Ladislas von Paal var den mest typiske
företrädaren för deras antirealistiska ljusdunkelmåleri. Det var Gegerfelt
som blev den förmedlande länken mellan ungrare och svenskar. I hans
gästfria pariserhem fördes de samman. Olof Hermelin, som övervakade
svenskarnas utveckling och skickade rapporter hem till svenska tidningar
och som helt var fångad av Wahlbergs raffinerade färglyrik, reagerade
mot den svensk-ungerska Parisskolans våldsamt summariska asfaltmåleri:
»Skall denna skola utveckla sig så som hr v. Paals på salongen befintliga
25
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
