Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Motiv och teknik i 1870-talets måleri - 1870-talets landskapsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
man känna en ny idealism. Dess motsats ger Hill uttryck för i ett brev
1876, där han beskriver sitt nya målningssätt: »Som behandling är det
svårt att tänka sig något osnyggare, i Sverige skulle alla människor säga:
han är galen, eller kanske: det där skulle jag kunna göra. Tänk er en
smutsig yta som på nära håll ger intryck av en sophög! Man ser rakt
intet däri. Men gå på avstånd och luften och ljuset och färgen spelar och
tingen få sin form. Det är vad man kallar realism, verkan. Och är detta
för framtiden den enda möjliga målningen.»
1870-talets landskapsmålen
Den första svåra tiden efter fredsslutet 1871 måste förgå, innan den
svenska konstnärsinvasionen i Paris tog fart. 1872 reste de första ut, 1875
kulminerade emigrationen. Att Wahlberg var den förnämste
impulsgivaren är obestridligt. Hans landskapskonst verkade främmande, den
tycktes chockerande eller stimulerande, allt efter betraktarens bundenhet
i det förgångna.
I själva verket var Wahlberg emellertid en stämningspoet, som nöjde
sig med salongskompromisser. Redan Billing hade i sina märkliga brev
gått längre när han talat om hur de franska konstnärerna ville låta
naturen framstå »i all sin enkelhet och ofta litet enformigt». De djärvaste
bland skandinaverna i början av 70-talet gick vidare på denna väg.
Det var målare vilka kommit till Paris via Ludvig Munthe i Düsseldorf.
Hur en landskapsmålning borde se ut för att tillfredsställa dem får man
bäst beskrivet i en recension av Strindberg: »Om man då först skulle
stanna framför en tavla av Kallenberg, icke för någon rangordnings skull
eller därför att av de nu exponerade just detta landskap, med järnväg
och telegraf, är bland de mest betecknande. Tavlan är en sådan som
Anders Kallenberg (1834—
1902), Landskap, 1874.
Kallenberg hade 1874 kommit till Paris
från Düsseldorf, där han studerat
flera år och där säkerligen Ludvig
Munthes konst gjort starkt intryck
på honom. Sedermera skulle han i
mörka kraftfulla målningar skildra
det skånska landskapet och särskilt
specialisera sig på kreatur ute i
markerna.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
