Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Historiemåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Albert Edelfelt (1854—1905),
Hertig Karl vid Claes Flemings
lik, 1878. Atenaeum, Helsingfors.
Det var med stora förhoppningar
hela finska folket följde den mycket
unge Albert Edelfelts utveckling i
Paris. Äntligen hade det kommit
fram i Finland en
konstnärsbegåvning som tycktes lämpad för det
stora, dvs. det historiska måleriet.
Och det lilla Finland kunde
äntligen visa att dess kultur stod på
samma höga nivå som det övriga
Europas.
konstuppfattning som är nära besläktad med arkitektuppfattningen att
gamla byggnader som skall restaureras, måste skalas av alla tillfälliga och
senare tillbyggnader, kvar skall stå en rensad idealbild av den
ursprungliga arkitekturtanken. Leys ansåg att man skulle kunna nå de skarpsynta
konstnärernas syn på deras egen tid om man trängde in i deras stilsätt.
I båda fallen blev det konsthistoriska konstruktioner utan det
efterlängtade livet. Då von Rosen gjorde sina målningar och etsningar från
1500-talet tog han upp stildrag ur den nederländska och tyska
renässansens konst. Då Eilif Petersen i München gjorde sin Christian Tyrann
inspirerades också han av nederländska mästare från 1520- och 30-talet,
men han var inte så klavbunden av de gamle som von Rosen.
Även friluftsmåleriets principer gjorde sig så småningom gällande i
det franskinfluerade historiemåleriet. Cederström målade 1877 sin första
version, den prisbelönta, av »Karl XII:s likfärd» inne i sin Parisateljé;
ännu ansåg han det fullt legitimt att följa Meissoniers råd och låta salt
bli surrogat för snön på kungens stövlar. Då han sju år senare gör sin
replik utför han den i fria luften hemma på Krusenberg utanför Uppsala.
Forsbergs »En hjältes död» var ett försök att förlänga livet på det
dödsdömda historiemåleriet. Naturalismens krav på att konstnären
skall ha egen handgriplig erfarenhet av det skildrade, gjorde annars
historiemåleriets ställning mer komplicerad. Och åtminstone i Sverige
var patriotismen på retur under 80-talet. Strindberg konstaterar faktum
i en recension av Snoilskys Svenska Bilder 1886: »Olyckligtvis är
patriotismen icke på modet, den skeptiska ungdomen bryr sig inte längre om
Karl XII:s favorithäst.»
August Jerndorjf (1846—1906),
Generalmajor Olof Rye (1791—
1849), 189g. Frederiksborg. Då
det 1877 bestämdes att
Frederiksborg skulle »danne et Hjemsted
for vækkende og mere omfattende
Fremstillinger af
Fædrelands-historiske Minder fra
Kristendommens Indførelse til den nyeste
Tid» — lämnades uppdrag åt
flera konstnärer vilka sålunda
skulle söka hålla det döende
historiemåleriet vid liv.
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
