Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - 1870-talets folklivsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt friluftsmåleri
Hugo Salmson (1843—94) >
Vitbetsrensare i Picardie, 1878.
Göteborgs museum. Då
tendenserna vid slutet av 70-talet gick
mot kärvare realism i fransk
folk-livsskildring följde Salmson med
och målade Vitbetsrensarna. Han
målade dem ute på åkern utan
avsevärd försköning, även om
ställningarna är en aning klassiskt
statuariska. Nationalmuseum
vägrade emellertid att köpa in tavlan
eftersom den var krass och ful.
Fritz Dardel, som röstade för
inköp, beklagade emellertid att
konstnären inte satt dit åtminstone
en söt och välväxt flicka, som
kunde lätta upp det trista motivet.
1870-talets folklivs måleri
Düsseldorfarna, de skandinaviska lika väl som de tyska hade sett på
lantlivet med turistens roat idealiserande blickar. Den borgerliga publiken
ville ha sina novellers och följetongsromaners berättelseteknik tillämpad
också på den nationalklädda allmogen i konstnärliga tavlor. Man ville
spegla sig själv i den lantliga maskeradkostymen. Verkliga bönder i hårt
arbete intresserade inte.
Mot slutet av 1860-talet började reaktionen mot detta sentimentala
eller humoristiska anekdotberättande tydligt skönjas. Karakteristiskt är
den norske målaren Andreas Schneiders brev till amtmannen Aubert
1869: »Før jeg reiste hjemmefra, trafjeg en kunstner og kollega, som det
glædet mig meget at tale og raadføre mig med. Det var Carl
Sundt-Hansen. . . Hvad det glædet mig, var at han til næste vinter tænker at
ta fast bolig i Kristiania, hans grunde for at ta denne bestemmelse, —
først og fremst den at han føler det bare blir skitt med de billeder over
norske motiver som man laver utenfor Norge, enten det nu sker i Paris
eller Düsseldorf. Ikke fordi man baade faar dem godt betalt og ros atpaa
av vore mere velvillige end kompetente kritici, men fordi man, eller han
selv, ikke føler sig tilfredsstillet ved slike arbeider, — fordi han føler at
han lyver naar han maler nordmænd efter franske modeller og utenfor
det samliv med gjenstandene fra sin fremstilling som jeg altid har inbildt
mig var nødvendig for kunstneren. Dette er han kommet efter i Paris, —
men det ser jeg ikke, at nogen av vore landsmænd i Tyskland skjønner,
hvad der jo heller ikke kan ventes der hvor de rotter sig sammen i
ravne-kroker som Düsseldorf som skjønt midt ute i verden ligger saa ganske
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
