Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Människan och miljön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
mentala ögonkast dramatisera verkligheten på düsseldorfskt maner.
Folk-livsmåleriet levde visserligen, men düsseldorferiets buskteater var död.
Denna tillbakahållande stramhet tolkades av den novellistiskt inriktade
publiken som känslokyla. Krohgs sjuka flicka ansågs frånstötande, »koldt
artistisk»; mot Edelfelts »Ett barns likfärd» reagerade både publik och
kritik i Finland. Man stöttes bort av den brist på medkänsla för de
framställda personernas sorg, som Edelfelt visat. På sin höjd kände man »en
nästan stum, ej mycket sägande beundran för den beprisade tavlans
mästerliga utförande, snarlik den man hyser vid åskådandet av ett
illusoriskt panorama eller ett vaxkabinett».
Inte heller då det gällde officiellare porträtt, i den mån sådana förekom,
kände man någon lust att idealisera eller monumentalisera modellen.
Också här gällde det att fånga vardagsmänniskan i karakteristiska
situationer, sysselsatt med sitt arbete eller åtminstone insatt i sin egen miljö.
Edelfelts Pasteurbild är det bästa exemplet på detta naturalistiska
porträttmåleri. Han förberedde sig noga, han umgicks en tid, innan han
började arbetet, med Pasteur i hans arbete, samtalade med honom,
bevakade alla hans obevakade ögonblick. Edelfelt beskriver själv i ett
brev till modern: »Om måndag skall jag igen gå till gubben Pasteur,
för att se om det är någon möjlighet att göra något av honom i
laboratoriet, ty det är endast där i den omgivningen jag vill måla honom.
Gubben Pasteur i frack och kraschaner är något löjligt. Nej, just i sitt
element skall han vara: glasögon på näsan, kalotten på huvudet,
mikroskopet framför sig.» Och i ett annat brev en tid efteråt: »Han har haft
mig att ta bort mikrobflaskan och i stället sätta i handen en större
glaskupa med ett stycke hundmärg, som dinglar på en tråd. Gubben säger
Georg Pauli (1855—1935),
Snickarverkstad, 1884. Privat
ägo. Realismens nyfikenhet på alla
miljöer och kravet på absolut
autenticitet gjorde att konstnärerna
nästan till leda tävlade i att söka
nya och originella miljömotiv.
Man excellerade i verkstadsbilder.
Dessa skomakare, hattmakare,
smeder, snickare osv. var alla
ättlingar av Liebermanns
Lappskomakare.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
