Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - 1880-talet och impressionismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Anders Jorn (1860—1920), I
Hamburgs hamn, akvarell 1891.
Nationalmuseum, Stockholm. Den
nio år äldre Edelfelt hyste en
oerhörd beundran för den unge
Zorn: »Måtte ej hans måleri
göra mig kollrig. Jag tänker så
mycket därpå och beundrar det i
många stycken. Jag tror t.ex. att
ingen i världen någonsin målat
bättre vatten än han» (Brev till
modern 1890).
ring som måste vara orsakad av impressionistiska impulser. Tidigare var
belysningen ofta koncentrerad till ett visst parti, i luften eller i terrängen;
konkurrerande ljusfläckar på olika ställen godkände man inte.
Impressio-nisterna hade övergivit denna ljuskoncentration och impregnerat hela
motivet med solljus som frätt sönder all materia. Svenskarna vågade sig
inte så långt ut i ytterligheten. De ville inte offra stoffligheten, tingens
tyngd och plastiska påtaglighet, men de gav skuggorna levande ljus och
de målade t.o.m. slagskuggorna rent blå. Karl Nordströms blå skuggor
vållade dispyt bland stockholmskritikerna. Nordensvans försvar visar
stor klarsyn: »Den blå färgen i Nordströms havrefält är säkert sann, det
bör konstnären själv veta, som suttit så flitigt och målat av det; vi andra
ha troligen aldrig tittat efter.» Nordström betraktades av Warburg som
»vår längst till vänster gående impressionist».
Men impressionism i egentlig mening får vi inte i Sverige förrän
omkring 1890, dels med Zorn, dels i ännu högre grad med en grupp unga
målare, vilka under några år skulle söka inspiration i Monets och
Pis-sarros måleri. Några skulle söka personlig kontakt med den
impressio-nistiske ledaren. Denna lilla grupps främsta namn var Carl Trägårdh,
Anshelm Schultzberg och Carl Johansson. Deras attityd var på sätt och vis
besläktad med den som de flesta svenskar intog just då. Den innebär en
opposition mot detaljanalysen, mot allt närsynt utpenslande av de
obetydligaste detaljer. De syftar mot en syntetiserande impressionism. De
utnyttjar det intensivaste solljus som sammanfattande och utjämnande
medium, vilket sönderfräter konturerna och smälter samman tingen,
medan de flesta andra svenskar reagerar mot den analyserande
80-tals-stilen genom att låta skymningen utföra samma detalj utplånande arbete.
440
Anders Zorn (1860—1920),
Naken modell, akvarell 1890.
Privat ägo. Zorn var
impressio-nist i sitt intresse för ljus och
rörelse. Men han saknade
intresse för impressionismens
koloristiska problem. Av de ledande
impressionisterna blev därför
Degas den som kunde ge honom mest
genom sin djärvhet i utsnitt och
rörelser. Men medan Degas
reducerade den nakna kvinnokroppen
till ett djärvt format ornament,
frigjorde sig Zorn aldrig från
dess sinnliga suggestionskraft. Sd
länge han kunde behärska dess
form i kompositionen kunde han
emellertid göra utmärkta ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
