Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt friluftsmåleri, av Bo Lindwall - Konstnärsrevolutionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
Christian Krohg (1832—1923),
Springpojken äter frukost.
Göteborgs konstmuseum. Krohgs
rättframma naturalism återspeglas
också i den breda tekniken, i den
kraftfulla djärvhet som inte
utesluter artistiskt raffinemang, men
som sällan lämnar rum för subtila
övertoner (som t.ex. Ernst
Josephsons teknik, se sid. 456). Krohg
låter färgen karakterisera
föremålen, dess viktigaste uppgift är
att skapa illusion men den blir
aldrig självständigt
stämnings-b är ande.
till lotteriet. Innan Werenskiold offentliggjorde sitt förslag hade han fått
konstnärerna att gå med på en överenskommelse att avbryta alla
förbindelser med Kunstforeningen om inte hans förslag accepterades.
Konstnärerna skulle varken utställa i dess lokaler eller sälja till dess
lotteri. Denna överenskommelse skulle vara bindande tills
Kunstforeningen tillmötesgick kravet på sakkunnig jury. Kunstforeningen vägrade
och den berömda Strejken började. I två år varade den. 1882
kapitulerade äntligen Kunstforeningen, en kapitulation, som till formen var en
seger för Kunstforeningen, men i själva verket innebar början till slutet
på dess existens. Samma år kom konstnärernas första höstutställning,
som lör förbluffade kristianiabor talade om vad modern konst ville säga:
»Vi plyndrede formuende venners værelser for smukke tæpper, vaser og
andre kunstgjenstande og gjorde vor første udstilling til en elegant salon.
Vi skaffede os et lokomobil, som gav elektrisk lys og stor underbalance.
Men det var en ærefuld begyndelse, der vakte megen förargelse, og som
fik stor betydning for fremtiden», berättade Thaulow för konsthistorikern
Jens Thiis. Två år senare fick Kunstnernes høstudstilling offentlig lokal,
statsbidrag och namnet Statens årlige kunstudstilling. Och Thiis
konstaterar: »Den officielle anerkjendelse af høstudstillingerne var et led i den
organisation af vore kunstforhold med fuldt demokratisk selvstyre, som blev
gjennemført samtidig med det parlamentariske folkestyre i vor politik.»
Ungefär vid samma tid bildades Bildende kunstneres fagforening. Den så
påtagligt politiska karaktär striden fick, var betingad av publikens och
pressens hållning. De reaktionära tidningarna höjde de gamla düssel-
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
