Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Mandomens mogna insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
En ung svensk akademielev, som
vid go-talets mitt kom från
Köpenhamn till Stockholm, presenterades
som föreläsare i en skämtartikel i
»Palettskrap» med orden: »Ämne
för ett helt år blir Skovgaard.»
go-talets ungdomar såg sin dröm
om en ideal figurvärld förverkligad
i den danske konstnärens väldiga
»Kristus i de dödas rike», som
fullbordades 1894, året efter
gauguinutställningen i
Köpenhamn. (Kunstmuseet, Köpenhamn.)
i de dödas rike» i Köpenhamn och förfasade sig över
Munchutställ-ningen i Stockholm. Efter ett besök i Bingsjö hade han tidigare skrivit
entusiastiska brev om dalmålningarna. Först med alla dessa intryck
bakom sig gick han till utförandet av nationalmuseifreskerna.
I den förvirrande mångfald av konstintryck, som sålunda synes ha
strömmat in över konstnärerna av anno 1890, var det emellertid blott
vissa bestämda upplevelser, som blev av verklig betydelse för dem. För
den grupp det här är fråga om spelade särskilt vad som här kallats
60-talssyntetismen en roll. Pauli, Bergh och Carl Larsson tävlar om att
lovsjunga Puvis de Chavannes, och Whistlers färgharmonier är kända i
nordiska konstnärskretsar alltifrån 1884, då Edelfelt och Krøyer
tillsammans fängslades av dem i London. Man måste även ha haft beröring
med den franska symbolismen, sådan denna mera försiktigt kom till
uttryck i Cazins skymningslandskap och Carriéres diffusa figurmåleri och
mera djärvt i Sar Peladans förkunnelse, som t. ex. omtalas av Pauli i en
artikel i »Ord och Bild» 1892. Men framför allt måste Gauguin och hans
krets ha varit flitigare studerade än vad man hittills kanske trott. Enligt
Østby berättar Skredsvig om vilket uppseende en gauguinutställning
hos Goupils 1889 väckte. Det måste vidare ha varit med
gauguinkret-sens måleri Munthe kom i beröring 1892 och Edelfelt 1893. Skovgaard
tog ställning till Gauguin i »Kristus i de dödas rike» och för den svenska
varbergskretsen, Nordström, Kreuger och Richard Bergh, blev hans konst
tack vare köpenhamnsutställningen 1893 av sådan betydelse, att Carl
Larsson 1894 kunde skriva: »de ligga i Varberg och måla av varandras
landskap, som förresten är stulna av Gauguin.» Vid sidan härom spårar
man redan under genombrottsåren ett ökat intresse för tysk konst —
1891 tog Joakim Skovgaard i
»Kristus modtager röveren i
paradis», Hirschsprungs museum,
Köpenhamn, för första gången i en
större målning ställning till
sekelskiftets stilproblem. Det skedde i
engelsk-italiensk anda. Vilken
skillnad dock mellan Era
Angeli-cos och Dante Gabriel Rossettis
tunna, överjordiska änglar och
Skovgaards portvakterska, som
förblivit en något robust dansk flicka
fast hon fått vingar och förgylld
rustning!
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
