Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
I motsats till Willumsens konst
har Agnes och Harald
Slott-Møl-lers numera glidit ut ur
diskussionen som alltför pastischbetonad
och ensidigt litterär. Dock hade
de under ett par decennier en icke
oväsentlig betydelse som envetna
företrädare för den
engelsk-ita-lienska symbolismen. — Harald
Slott- Møller, Tre K vinder,
Hirsch-sprungs museum, Köpenhamn.
sen ställd på en klippspets i kontrast mot stenhuggarna; för en gångs skull
erkänner Willumsen här själv sitt beroende av Gauguin: »Jeg fik nemlig
Lyst til at skære et af mine Motiver i Træ, fordi at jeg hos Gauguin
havde set to Relieffer, som han havde skaaret og malet.» Så fjällvisionen
»Jotunheimen» med sitt symbolfyllda ramverk, resultatet av en
norge-resa i samband med en utställning i Oslo 1892 och möjligen av betydelse
för Gerhard Munthe. Slutligen den stora reliefen, sammanfattningen av
Willumsens hela livssyn, koncipierad 1893, utförd i gips kort därefter
och tänkt i keramik, något som givetvis skulle ha givit den en helt annan
enhetlighet och konstnärlig lödighet än vad som blev fallet, då den långt
senare utfördes med polykrom marmor som huvudmaterial. I dessa verk
från en jäsande ungdomstid kulminerar Willumsens konst; här brottas
han ännu med formen och här går han ännu med sitt hänsynslösa
person-lighetskrav i spetsen för sin tid och känner det.
Samtidigt som Willumsen målade »Kungesønnens Bryllup» utförde
Harald Slott-Møller (1864—-1937) »Fattigfolk» eller »Dødens
Vente-værelse» och hälsades av Karl Madsen som en av tidens »djærve og
dygtige Realister». Men hans fästmö Agnes (1862—1937) målade
samtidigt »Munken gaar i Enge», fast hon aldrig sett en munk, och båda blev
tidigt stilsökare som Willumsen, blott på betydligt smalare basis. Utan
svårighet lät de nygifta övertala sig att låta bröllopsresan gå till Italien
med blott en avstickare till Paris på återvägen. Och i Italien bergtog dem
ungrenässansen. »Uden at jeg den Gang — 1888 — nogensinde havde
hørt om en möderne engelsk Malerskole, der i dens Forkærlighed for
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
