Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Under 90-talets senare del var
J. F. Willumsen sysselsatt med
förarbeten till den stora reliefen,
som i sammanfattning skulle ge
hans livssyn. Den tyska konstens
allt större betydelse i tiden
återspeglas i hans arbete. Inför det
slutliga verket kommer man mera
att tänka på Klingers polykroma
skulpturkonst än på Gauguin. —
Detalj av Den store Relieff,
Kunst-museet, Köpenhamn.
I »Stenbrydere i en frodig
Bjærg-egn», 1891, Kunstmuseet,
Köpenhamn, har Willumsen velat ställa
det fria livet, symboliserat av den
förgyllda gemsen, i motsats mot
civilisationens träldomstillvaro. I
anslutning till Gauguin har han
prövat den polykroma reliefen med
dess möjligheter till summarisk
form och förenklad färghållning.
vej over», lyder texten till »Aborrparken». Efter ett uppehåll i
Köpenhamn återvände konstnären nygift till Paris våren 1890 och slog sig ned
på Montmartre. På sommaren söktes han i Pont Aven upp av Gauguin,
som då bodde i Pouldu, och det framgår av hans kommentarer till
Hjalmar Ohmans biografi av 1921, att de båda konstnärerna ofta träffades
under de närmaste åren liksom att Willumsen var väl hemmastadd i de
med Gauguin lierade kretsarna. »Dermed hævede Willumsen sig ud af
og op over det hjemlige danske Milieu», säger Sigurd Schultz. Vilken
fantasirikedom, rörlighet och intensitet finns inte i uppslagen från de
närmaste åren! Först »Montagnes russes», »en bekjendt
Kokotteprome-nade i Paris», signerad 1890 och säkerligen utförd på hösten — ett motiv
närmast i Toulouse-Lautrecs art, i vilket den helt ornamentala, ytmässiga
formen kombineras med en till karikatyr driven typskildring och i lika
hög grad som denna syftar till att karakterisera miljön och situationerna.
Så »Frugtbarhed» från januari 1891, det lilla programbladet, som sprang
fram ur den unge makens lyckokänslor, och som så subtilt analyserades
av den med Willumsen jämnårige Emil Hannover samtidigt med att den
äldre Karl Madsen kritiserade det allvarligt. Vidare reliefen
»Stenbrydere i en frodig Bjærgegn» från 1891 med den förgyllda, bevingade gem-
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
