Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Efter vistelsen i Berlin 1893
uppförde Axel Gallén-Kallela sitt hem
i Ruovesi, och nu följde i snabb takt
de stora, syntetiska
kalevalakom-positionerna. Ungefär samtidigt
arbetade Albert Edelfelt med sina
illustrationer till »Fänrik Ståls
sägner». Vi står här vid en
gränslinje mellan finlandssvenskt och
purfinskt måleri, men också vid en
tydlig stilgräns i den nordiska
konsten. — Lemminkäinens moder,
1897, Ateneum, Helsingfors.
Med en stolt gest bjuder ynglingen
sin älskade av överflödet i det
fantasins rike, där han är konung —
sådant är innehållet i Paul
Schee-barts »Das Königslied», som
inleder det första häftet av den
radikala tyska konsttidskriften »Pan»
(1893). Axel Gallén-Kallela
tecknade vignetten till denna
tidskriftens programdikt. Efter några
år av vacklan mellan olika
uttrycksmöjligheter tog han under
sin berlinvistelse slutgiltigt steget
över till sin ny idealistiska figurstil.
en stor akvarellerad studie av en sittande naken kvinna, av tydlig Pont
Aventyp. Ett slags första försök till syntes utgör det höga, smala
ornamentalt stiliserade landskapet med spillkråkan från samma år. Ännu i 1893
och 1894 års akvareller är konstnären dock inte fullt säker på sig själv,
och i »Symposion» från 1894, den duk, som väckte Edelfelts undran, är
de grubblande männen naturalistiskt målade, bakgrundslandskapet
däremot format som en helt plan gobeläng i starka rena färger. Berlinvistelsen
1895, kontakten med Julius Meier-Græfe, Strindberg, Munch,
Pryby-zewski och med Böcklins, Klingers och Stucks konst behövdes alltså
ytterligare, för att Gallén-Kallela fritt skulle våga spela ut vad han sedan
länge hade inom sig av syner och formidéer. Efter återkomsten hem
timrade han sitt originella hem i Ruovesi, och nu följde i snabb takt de stora
kalevalakompositionerna, handlande om liv och död, strid och kärlek,
formade i en ytmässig, intensiv konturstil och livade av färger, i vilka
mycket av de gamla finska ryornas glöd går igen.
Om Gallén-Kallela på ett tidigt stadium skulle ha mottagit någon
viktigare impuls från någon äldre nordisk konstnär, skulle det ha varit från
Gerhard Munthe, för vilken han enligt dottern Kirsti senare hyste stor
beundran. Nils Gustav Hahl har antytt ett samband, men Okkonen tar
inte upp tanken, detta trots att Gallén-Kallela måste känt till Munthe
innan han fann sin egen stil — han presenteras bl.a. med färgbild i Pans
första årgång, vilken även rymmer illustrationer av Gallén-Kallela.
Däremot har föreningsbanden mellan Gallén-Kallela och de jämnåriga finska
kamraterna Eero Järnefelt (1863—1937) och Pekka Halonen (1865—
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
