Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
I praktfulla färger skildrade
Helmer Osslund från och med
igoo-talets ingång sitt Norrland. Hans
stil är, vad den ornamentala
karaktären beträffar, föregripen redan i
»Flickafrån Skottland»från i8gy
(privat ägo). Motivet och
framställningssättet har här, trots den
geografiska bestämningen i titeln,
tycke av Paris. Helmer Osslund
hade också just varit i staden vid
Seinen, där han hörde till dem som
hamnade i Gauguins ateljé.
Pekka Halonen, Vägbyggare i
Karelen, igoo, Ateneum,
Helsingfors.
Gallén närmare, men fann efterhand också han mera självständiga
uttrycksformer i ett stillsamt, harmoniskt avvägt och mycket ljust måleri, i
vilket reminiscenser från Puvis de Chavannes och Italien omsmälts under
samvaro med den finska sommaren.
Även hos Gallén-Kallelas svenska jämnåriga, särskilt hos
landskaps-målarna, uppträdde tidigt en stundom ytmässig, ornamental linjestil.
Hos Gustaf Fjæstad (1868—1948) finns den redan i de värmländska
vinterlandskapen från 1895; ursprungligen akademielev hade denne
konstnär och friluftsmänniska tillsammans med Bruno Liljefors levt sig in i
90-talets nationella landskapssyn; men den rytmiska linjeföringen, som
han hade så lätt att återfinna bland Värmlands snötyngda granar, måste
han ha tillägnat sig som Carl Larssons medhjälpare när denne utförde
nationalmuseifreskerna. Hos Otto Hesselbom (1848—1913), sorn är
betydligt äldre men först i 40-årsåldern började sin konstnärsbana, kommer
den ornamentala stiltendensen senast 1896 till uttryck i japanskt
stiliserade dalslandsutsikter. Kort dessförinnan hade Helmer Osslund (1866—
1938) befunnit sig i Paris, där han liksom Halonen hamnat hos Gauguin;
i ett porträtt av en flicka från Skottland, målat 1895, möter vi även hos
honom något av tidens rörliga, glidande rytm — under inflytande av
jugendornamentiken och den japanska konsten skulle han senare ta upp
den igen med större kraft i sin norrlandsskildring. Däremot målade Gösta
von Hennigs (1866—1941) ännu huvudsakligen tunga, mörka stadsbilder
med hästar och vagnar. Först senare följde hans rörliga snapshots från
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
