Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - De stora individualisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
Edvard Munch, Kvinnen i tre
Stadier, 1892, Oslo Kommunes
Kunstsamlinger.
ifråga om t.ex. Willumsen, men ur hans egen senare konst kan åtskilligt
utläsas. Över studierna från S:t Cloud och Nizza breder sig en whistlersk
blåton. Puvis de Chavannes raka stammar uppträder ofta i hans senare
konst. Monet och Pissarro lockade honom för en kort tid till
impressionistiska eller rättare pointillistiska experiment, och enstaka kvinnoporträtt
ha samma slutenhet som Seurats figurer. Utan upplevelsen av Degas och
Toulouse-Lautrecs konst vore knappast den nya rörligheten,
avklippningarna och typskildringen i »Spelbanken i Monte Carlo» från 1892
tänkbara — bilden utgör i viss mån Munchs motsvarighet till Willumsens
ett år äldre »Montagnes russes». Dessutom vore det märkligt om Munch
skulle undgått Gauguins och Pont Avenskolans måleri. Slutligen antyder
inte bara hans allmänna inställning under senare tid utan också t.ex.
hans perspektivbehandling kännedomen om yan Gogh, som han också
enligt Thiis sett hos dennes broder Theo. Men dessa kontakter, av vilka
några endast satt högst tillfälliga spår i hans konst, har givetvis endast
haft betydelse som frigörande formimpulser. När han efter hemkomsten,
under de fruktbara berlinvistelserna 1892—95 och senare under sitt
oroliga farande mellan Norge, Tyskland och Frankrike, utvecklade sina
idéer från omkring 1890, kom hans personliga synsätt att prägla varje
blad och varje duk. Längtan, extas, frigörelse, aska — sådana är hans
konstnärliga lösenord. Genom dem når man också hans form. Gestalterna
är oftast primitivt tillyxade och enkelt inställda i bildytan, men får just
därigenom sin allmängiltighet. De ingå i bildhelheter, vilkas
komposi-tionella grepp ofta upprepas, men alltid med ny betydelse. Hur skickligt
varieras inte Åsgårdsstrands mjuka kustlinje eller den norska furuskogens
stammar! Det branta djupperspektivet, framhävt genom de fast
inplacerade huskuberna, gör tåget av ansiktslösa människor på Karl Johan oänd-
Genom sin anknytning till Stucks
på sin tid berömda målning erinrar
Munchs färglitografi »Synden»,
1901, om konstnärens kontakter
icke blott med fransk syntetism
utan även med tysk symbolism.
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
