Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Nordiska nabigrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
I de kretsar, där Olof Sager
Nel-son rörde sig under paristiden, hade
Gauguins syntetiska program vävts
samman med allsköns litterära,
fdosofiska och religiösa
spekulationer. Själv hade den unge svensken
bland annat tjusats av
Leonar-dos ljusdunkel, expressiviteten hos
Michelangelo och den tidige
Manets konturfasta måleri i en spansk
färgskala med mycket svart. En
fransk poet och två finska vänner
stod modell för honom i den fuktiga
ateljén, där han 1893 utförde sin
största målning, »Fiolspelaren»
(Göteborgs konstmuseum).
En av sekelskiftets vägar bort från
den europeiska civilisationen ledde
till Österlandet. Dess mystik
lockade, men även dess formvärld.
Det började med studiet av den
japanska träsnittskonsten och
fortsatte med studiet av egyptisk,
assyrisk och babylonsk och
slutligen indisk konst. 1894 for Ivan
Agueli tillsammans med Emile
Bernard till Egypten. —
Studiehuvud, Egypten, privat ägo.
vidare en expressiv aktstudie, signerad 1892, som man med Gauffin gärna
ställer i relation till en situationsbild av Artur Bianchini: »Plötsligt
slängde Nelson det han målat utåt golvet — fäste en dukbit på väggen —
vände resolut ryggen åt modellen — och målade med en explosiv intensitet
en studie — modellen fanns där men omskriven, förtätad — det första
steget på den korta tunga stigen till högsta konstnärsskapet var taget!»
I september 1893 for Sager Nelson till Paris, och den 26 oktober kunde
Agueli rapportera: »Träffat Sager Nelson. Han ser ut att ha varit duktig
därhemma. Är naturligtvis bortkommen i de nya horizonterna här.»
Naturligtvis betydde Agueli ofantligt mycket för Sager Nelson under de
följande två åren — de enda han hade kvar att verka — och likväl är de
två vännerna varandra i hög grad olika som konstnärer.
Gauguin-dragen, planheten, den omskrivande linjen, inriktningen på helheten,
finns även hos Sager Nelson; dessutom beundrade han givetvis den
italienska renässanskonsten och 60-talssyntetisterna, bland vilka han
särskilt nämnt Manet. Men han ställde inte sina problem så intellektuellt
som Agueli; symbolismen av Carrières, Odilon Redons och Sar Peladans
sort spelade en större roll för honom. Han gav sig visserligen inte okritiskt
dess avarter i våld: »När jag kom hit slog mig genast i ansiktet den
tröstlösa decadance som i allt, särskilt nu konst, kulminerar och hvars
stinkande retande parfume mördar alla bättre instinkter af menniskor
eller snarare icke menniskor — varelser utan kön. Voila.» Men
symbolismen bestämde hans val av arbetsplats — den mörka gröna källar-
5°i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
