Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Nordiska nabigrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
redan hade flera direkta kontakter med Gauguins kretsar — Philipsen,
Rohde, Willumsen — stod svenskarna ännu vid denna tidpunkt
tämligen desorienterade: Carl Larsson och Pauli svärmade ju huvudsakligen
för Puvis de Chavannes; Berghs, Nordströms och Kreugers syntetiska
genombrott skulle ännu dröja ett par år. Aguelis betydelse i Sverige kan
ännu inte i detalj fixeras, men vad Gauffin vet att berätta om hans
ändlösa diskussioner med Richard Bergh och vad den bevarade
korrespondensen med Karl Nordström avslöjat visar tillräckligt tydligt, hur
allvarligt de äldre tog hans idéer. Därjämte fann han givetvis liksom Ballin i
Danmark sin krets av jämnåriga kamrater: dit hörde bl.a. Axel Erdmann,
Fritz Lindström, Björn Ahlgrensson, Arthur Bianchini, skulptören Knut
Åkerberg och författaren Per Hallström, medan Ernst Küsel, Gösta von
Hennigs, Aron Gerle och Artur Sjögren höll sig mera i bakgrunden.
Framför allt är det emellertid hans eget måleri som vittnar om hans
insats. Knut Åkerlund har karakteriserat de små ljusa och lätta målningar
från Gotland och från Stockholm, som Agueli utförde under dessa år,
med följande ord: »Ytor delades upp i segment, som täcktes med rena
komplementfärger, ej som i en del tidiga arbeten av Gauguin i dekorativ,
men som det föreföll mig i konstruktiv avsikt.» Därmed är Aguelis
märkliga ställning i nordiskt 90-talsmåleri pregnant antydd.
Den 3 februari 1893 var Agueli tillbaka i Paris. Hans
avskedshälsningar till det svenska 90-talet är karakteristiska. I kamratkretsen
lämnade han sina avskrifter ur Delacroix’ dagbok — var det dem Bergh,
Pauli och prins Eugen läste i november samma år? — samt ett dussin
van Gogh- och Cézannefotografier, och till Bergh skrev han den 16 mars,
att han nu hade sett den gauguinsamling, som under våren skulle visas
i Köpenhamn, att den i högsta grad var värd att studeras och att det
vore lyckligt om en eller annan tavla komme att stanna i Sverige — vilket
brevmottagaren i alla avseenden tog ad notam. Men själv försvann Agueli
allt längre ut i det okända. Vi skall inte följa Madame Huots kavaljer
genom det närmast följande året, tillbragt mindre i syntetismens än i
anarkismens Paris. I april 1894 har han lämnat den franska huvudstaden
och är i Egypten tillsammans med Emile Bernard. Hans målningar från
denna vistelse är ännu mer samlade i formen än de tidigare men också
ännu subtilare i avbalanseringen av det sandgula, gröna och blå.
Kort efter det att Agueli för andra gången rest till Paris, intogs hans
plats i stockholmskretsen av Olof Sager Nelson (1868—96); om Agueli
blev en svensk Ballin, blott av andra konstnärliga mått än denne, blev
Sager Nelson en svensk Ludvig Find. I hans tidiga produktion finns, vid
sidan om mera diffust symbolistiska studier, ett höstlandskap, signerat
1891, vars planhet och klara roströda, blå, gula och gröna färgfält på
ett förbluffande sätt påminner om den gauguinska syntetismen utan att
man kunnat förklara hur han på detta stadium lärt känna denna, samt
Olof Sager Nelsons porträtt från
1894 av Aguelis väninna, Mme
Huot, Thielska galleriet,
Stockholm.
Sommaren 1894 besökte Levertin
Brügge och skrev därom i »Ord
och Bild». Samma sommar målade
Olof Sager Nelson för första
gången i »den döda staden».
Jämnåriga och yngre svenska konstnärer
följde dem i spåren. Men det
uppstod också inhemska
»brüggetradi-tioner». Man målade Visby och
Vadstena, Uppsala och Lund, och
återfann överallt de gamla husen,
de skymmande gränderna och den
vemodsfyllda stämningen. Utgör
inte rent av Gösta Sandels
målningar från Kungälv ett sent led i
denna tradition? Hans gummor på
Kungälvsbron skiljer sig inte stort
från de nunnor i Brügge, vilka
målats av hans beundrade föregångare
från 90-talet. — Gata i Brügge,
1894, Göteborgs konstmuseum.
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
