Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Den bortglömda generationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
Fylld av rustik kraft träder Juho
Rissanen in bland sekelskiftets
unga nordbor. Han kom själv från
en av de primitiva miljöer, som
många av hans kamrater sökte
rekonstruera. De hela plan, den
uttrycksfulla linje och den dämpade
färgskala, som de andra sökte nå
fram till, synes för honom under
genombrottsåren ha tett sig som
någonting självklart.—
Koppers-ka, Ateneum, Helsingfors.
stilvarianter för många att te sig alltför obehändiga, och de sökte sig då en
väg ut genom studier, inte längre av ungrenässansens utan av
högrenässansens och barockens mästare. Tizian och Rembrandt blev de gudar,
som Jessen, Tetens, Vedel och Wandel nu började dyrka. Till dessa
danskar sällade sig en rad svenskar, i första hand Anders Trulson men även
tvillingbröderna Emil (1870—1927) och Bernhard (1870—1934)
Österman, Eva Bagge (f. 1871), Esther Kjerner (f. 1873) och David Wallin
(f. 1876). Med denna nyorientering kom hela strömningen, trots sina
ursprungliga rötter i fransk symbolism, att länkas in på det för tiden allmänt
karakteristiska tyska kulturspåret — det blev München, framför allt Franz
von Lenbachs München, som i fortsättningen stimulerade den. Varken
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
