Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Gösta Sandblad
Ehuru fostrad i gallerierna bland
italienare och spanjorer blev
Ludvig Karsten efter 1900 jämte
Munch den mest
temperaments-fulle företrädaren för den nya
norska subjektiva impressionismen.—
Kopia efter Ribera 1906,
Nasjo-nalgalleriet, Oslo.
karna blev övergången särskilt lätt, därför att Zahrtmannskolans varma
och mustiga färgskala, hur antifransk läraren än var, kom att te sig som
ett slags impressionistiskt förstadium. Hur smidigt tog inte Fritz Syberg
steget in i ett nytt måleri! Var går den exakta gränslinjen mellan gammalt
och nytt hos Sigurd Swane, Edward Weie och Harald Giersing? Men
särskilt intressant är övergångsskedet i Norge. Genombrottsverket är
Thorvald Erichsens landskap från Telemark, utfört redan 1900: efter att
ha lärt känna impressionisterna och väl också Cézanne bygger denne
stränge formodlare från 90-talet för första gången upp ett stycke norsk
natur i mäktiga trappstegsformationer, uppför vilka han låter
färgfläckarna klättra under oavlåtlig spännande lek med varandra. I hans spår
följde hela den skara franskorienterade unga norrmän, i regel från början
Zahrtmannelever, vilkas ledare blev Ludvig Karsten, som också han
anlänt till Paris (1900), »for aldrig mere at søke nogen anden laereplads».
Jens Thiis, som formulerat denna rad, kände sig själv starkt lierad med
konstnärskretsen och har skildrat den under rubriken »Norsk
impres-sionisme». Han räknar dit sådana målare som Anders Gastus Svarstad
(1869—1943), Torstein Torsteinsson (f. 1876), Henrik Lund (1879—
1935), Bernhard Folkestad (1879—1933) m.fl. Men han betonar, att
denna impressionism hade sitt ursprung i sekelskiftets subjektiva
dröm-merier och just därför resulterade icke i objetiv naturskildring och ej
heller i en renodlad formkonst utan i fri uttryckskonst. »Høyere er norsk
’impressionisme’ ikke naadd, ifald man kan nøie sig med dette utslitte
fremmedord for en kompositionskunst og en temperamentsutfoldelse som
denne!», skriver han om Ludvig Karsten; här har han fått med alla
de tre verksamma faktorerna: den levande, impressionistiska tekniken,
År 1913 utförde den fordom så
stränge Ludvig Find detta
impressionistiska porträtt av Mogens
Ballins son Bengt. Det utgör en
förstudie till grupporträttet
»Mogens Ballin og hans Børn.»
Vänskapsbanden från 90-talet
hade hållit men en ny tid hade
kommit.
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
