Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Av fil. lic. Bo Lindwall och fil. lic. Lars Erik Aström
Den elegiska nationalromantikens sammanbrott betydde inte att
nationalismen var död. De nordiska länderna hade under åren kring
sekelskiftet upplevt ödesdigra händelser, alltför väl ägnade att stimulera
en patriotisk aktivism. Det ständigt latenta hotet mot Danmark från det
allt mäktigare Tyskland, unionskriserna i Sverige och Norge,
Bobrikov-regimens russificeringsförsök i Finland 1898—1905 med dess åsiktsförtryck
och terror hade alla bidragit att skapa en stämning, som också gav
reflexer i konsten: nyidealismens unga, starka, nakna män i strålande sol
blev symboler för beredskapsandan. Också de svenska skymningsmålarna
lät nu solen skina över landet. Denna litet krampaktiga kraftanspänning
tycktes i Sverige kulminera i Stockholmsutställningen 1909 på
Djurgården och i Olympiaden 1912. Jens Thiis, den norske konstkritikern,
skrev sommaren 1909 från Stockholm: »Sverige har vokset siden 1905.
Som drømmeren der er blit vækket av smærtelige hændelser og kjender
sig ene, har nationen koncentreret sin kraft. Politisk, socialt, militært og
ikke mindst på det industrielle og kunstneriske område spores en voldsom
energianspændelse.» — Men samma år, som också var storstrejkens år,
hade de yngsta konstnärerna debuterat med en utställning, vilken
delvis förnekade de ideal som den gamla generationen kämpat för. I denna
utställning låg fröet till den internationella, socialt ointresserade konst
som skulle betyda det moderna måleriets genombrott i Sverige.
Det ständiga missnöjet med unionen hade i Norge vidmakthållit
nationalismen, som emellertid efter krisen 1895 för några år övergick i apati
och modlöshet. Med det nya seklet flammar åter aktivismen upp; man
kräver handling. Efter självständighetsförklaringen försvinner så
småningom aktivismens nyidealistiska symboler i måleriet, men man märker
oftare hos de unga norrmännen än hos svenskar och danskar en vilja
att ge den nya radikala konsten en nationell prägel.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
