Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Senimpressionismen (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Gösta von Hennigs {1866—
1941), Orkester. Privat ägo. —
Gösta von Hennigs var som de
samtida författarna en tidstypisk
Stockholms-flanör. Han odlar en
speciell impressionism, som
visserligen vill ge intryck av det
förbiilande ögonblicket men som inte
löser upp verkligheten i ett
flimrande ljus. Han flyr inte desperat
undan skymningen utan låter den
sudda ut oväsentligheterna. Han
smutsar inte färgen som får lysa i
rena men dämpade mättade toner.
Magnus Enckell {1870—1923),
Porträtt av fru S. Fr os terus.
Enckell som i sitt tidigare måleri
varit i hög grad litterärt inspirerad
blev efter kontakten med
impressionismen åtminstone för en kort
tid en spontan skildrare av
verkligheten. Han försökte att med
endast några antydningar och i
rena färger fånga
ögonblicksin-trycket, fästa synbildens
färgfläckar på duken. Snart skulle
han emellertid återgå till en fastare
form och till de litterära motiven.
De fanatiska purfinnarnas envisa ambition att framhäva det tröstlöst
grå mötte en motrörelse i den mycket avancerade neoimpressionismen hos
några av den blivande Septemgruppens medlemmar. Det var de
internationellt inriktade unga målarna, vilka med Magnus Enckell och
kritikern Sigurd Frosterus i spetsen och med hjälp av den inflyttade
engelskbelgiske neoimpressionisten Alfred Finch sökte fylla den finska konsten
med ljus. Frosterus hade i sin kritik i många år efterlyst en finsk
kolo-rism och han angrep anhängarna av det fattiga grå: »Vårt land är
fattigt, vårt lynne inbundet och trumpet. Och solen skiner annorlunda
här än i Mellaneuropa eller Södern. Alltså, bort med färgerna och
färgglädjen! Där färgerna hos oss står hårda och skarpa, tillblandar man
brunt och svart för att försona eller skilja! I stället för att stegra
kontrasten och framkalla intryck av det vita ljus, som så obarmhärtigt silar
över vår natur.» Men Frosterus maningar fick inte många synliga
resultat utanför Magnus Enckells grupp. Avgörande blev först den finska
utställningen i Paris 1908, som på grund av sin grå tristess inte mötte
förståelse. Nu insåg även de mest rabiata nationalisterna att det var
nödvändigt med en radikal koloristisk förnyelse. Redan samma år tog
de unga finska målarnas studieresor till Paris sin början. Impressionismen
och nyimpressionismen fängslade dem mest. De undvek Matisse’s skola;
de ansåg Matissemåleriet vara ett typiskt stadsmåleri och främmande
för deras djupaste instinkter. Flera av dem uppsökte i stället Bonnard på
Academie Vitty, men det var först bekantskapen med Cézannes måleri
som förlöste deras koloristiska känsla.
35
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
