Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Senimpressionismen (B. L.) - I skola hos Matisse (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
För svenskarna fick den franska impressionismen inte samma avgörande
betydelse. Då Konstnärsförbundarna och deras närmaste efterföljare
kände behovet av mera lyskraft i sitt måleri, insåg de knappast nödvändigheten
av att rensa paletten. Deras måleri blev onekligen ljusstarkt, men ofta
kritigt eller brutalt. Den impressionism, som de yngre kom fram till under
seklets första år är ofta tämligen ofransk. Den är snarast besläktad med
den tyska, den har samma fetma i penseldragen och den undviker rena
regnbågsfärger. De unga målare som flydde från Konstnärsförbundets
skola 1908 till Paris hade därför inte lika goda utgångspunkter i
hemlandet som danskar och norrmän. Deras sökande blev också till att börja
med villrådigt och famlande. De fängslades av impressionisterna på
Luxembourg, men de tvekade. Så mötte de Matisse som blev avgörande
för deras öde.
I skola hos Matisse
Som elever till Matisse i hans akademi på Boulevard des Invalides fick
norrmännen och svenskarna direkt kontakt med den rytmiskt
dekorativa färg- och linjekonst, vilken Matisse utvecklat ur sitt första
fauvis-tiska måleri. Carl Palme och Jean Heiberg var de första nordborna i
denna internationella skara av lärjungar, och genom Heibergs försorg
följde många av hans landsmän efter. Trots att många av de unga
danskarna låg i Paris 1908—09, sökte sig ingen av dessa till Matisse’s
skola. Flera av dem tog dock ganska starka intryck av hans konstnärliga
principer, som han publicerade i La grande revue 1908 och av hans
målningar som fanns att se på Salon d’Automne.
På 1908 års höstsalong stiftade många av dessa ungdomar sin första
bekantskap med Matisse’s genombrottsmåleri. Hur chockartad denna
upplevelse blev för de flesta har senare Isaac Grünewald berättat:
»Plötsligt stod jag framför en vägg som sjöng, nej vrålade av färg och
strålade av ljus. Här stod jag inför någonting helt nytt och hänsynslöst
i sin ohämmade frihet. Mina nyförvärvade vänner, impressionisterna,
förbleknade, smulades sönder, torkade bort. Alla de regler, jag förut
lärt och använt, voro slopade, alla de lagar, jag förut trott vara
okränk-bara, voro upphävda. Perspektiv, djupverkan genom valörer, alla
sådana saker som man fått slita med i åratal voro obefintliga.» — För
många av dem som sökt sig till Matisse’s akademi i tron att omedelbart få
gripa sig an med hans eget avancerade måleri, måste undervisningen ha
medfört många besvikelser. Han satte upp äldre konst som ideal för dem,
framför allt Cézanne. Matisse’s undervisning var, som nästan alla
hans nordiska elever senare meddelat, synnerligen stram och metodisk,
han ville förhindra elevernas naturliga tendenser att omedelbart tillägna
Leander Engström {1886—1927},
Renvaktare. Privat ägo. Leander
Engströms målning visar ett
exempel på hur de unga
konstnärerna sökte sig fram till ett
rent koloristiskt uttryckssätt även
innan de for till Paris. Han är
impressionist, men det är knappast
Frankrike som inspirerat honom.
Strax efter sekelskiftet hade den
förgrovade tyska impressionismen
via Skåne nått Stockholm. Den är
mera handfast, mera
expressionistisk än den lätta parisiska
atmosfärskildringen.
Isaac Grünewald {1889—1946),
Aktstudie, 1908. Med kraft låter
den unge konstnären de nya idealen
från Matisse^ skola komma till
uttryck. Figuren arrangeras på
bildytan som ett kraftigt markerat
ornament. Modelleringen tyder på
impulser från Cézanne, men färgen
är hetsigare och klingar mera gällt.
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
