Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Nordiska fauvister (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Vintrarna i Paris och somrarna i det nordiska landskapet gav den
nordiska Matisse-gruppen ytterligare möjligheter till särprägling. Det märks
lika tydligt som hos norrmännen i den svenska gruppen, vars
medlemmar var bl.a. Leander Engström, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar
Jolin, Tor Bjurström, Carl Ryd, Birger Simonsson. Många andra vistades
där också, fast utan att ta nämnvärda intryck av den rena lysande färgen
och den rytmiskt levande formen. I mycket nära anslutning till Matisse’s
lo-talsmåleri arbetade under några år Grünewald och hans maka Sigrid
Hjertén, och likaså Einar Jolin och Leander Engström. De utnyttjade
lustiga och oväntade perspektiv i sina talrika stadsbilder, de följde
im-pressionisttraditionen i målningar av gatuliv och nöjeslokaler, men alla
småformer reducerades till stenografiska notationer i svart mot
bakgrundens rena, ljusa färger. De eftersträvade en affischartad ytmässighet
i sitt måleri. Grünewald blev genom sin vitala personlighet det nya
måleriets svenska förgrundsgestalt. Den ledande kritikern var August Brunius,
som introducerade och analyserade den moderna franska konsten och
dess efterverkningar bland de svenska målarna. 1913 utkom hans arbete
»Färg och form», som fick den största betydelse inte bara för den
konstintresserade allmänheten utan också för konstnärerna. Efter en utställning
i Stockholm 1909 av »De Unga», en samling elever från
Konstnärsförbundets skola, varibland flera av Matisse-lärjungarna, döpte Brunius den
svenska genombrottsgenerationen till »1909 års män». Detta uttryck har
blivit bestående, men det är att märka att på detta stadium hade de
ännu inte hunnit tillgodogöra sig de nya lärdomarna, utan resultatet först
visade sig en bit in på 1 o-talet. I det officiella svenska konstlivet blev
frågan om utsmyckningen av vigselrummet i Stockholms rådhus
anledning till uppmärksammande av Matisse-inspirationen i den moderna
svenska konsten. Grünewald prisbelöntes för sitt tävlingsförslag, en
Torstein Torsteinson, Dubbelakt,
1906. Nasjonalgalleriet, Oslo.
På grundval av impulser från
Munch och från de franska
fau-visterna byggde norrmän som
Thygesen och Torsteinson upp
en nordisk fauvism.
Einar Jolin {f. 1890), Vilande
modell, 1916. Medan Grünewald
och framför allt Sigrid Hjertén
gärna utnyttjade koloritens mest
uttrycksfulla möjligheter av
glödande hetta och isande köld {se
färgplanschen sid. 344), förblev Jolin
alltid behärskad, kylig och
lekfullt spirituell i sina milt
pärle-morskimrande målningar, där de
raffinerat insatta svarta konturerna
understryker rytmen. Den formella
elegansen blir med åren alltmer
utpräglad i hans arbeten.
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
